Rupert av Pfalz – Wikipedia

Rupert av Pfalz
Född	17 december 1619 (g.s.)[1][2][3] Prag[4][5]
Död	29 november 1682[6][1][2] (62 år) London[7]
Begravd	Westminster Abbey[7]
Sysselsättning	Gravör, fältherre ledare[8], amiral[8], uppfinnare, politiker, etsare[8]
Befattning
Ledamot av Kronrådet Lordlöjtnant av Berkshire (1670–1682)
Partner	Frances Bard Margaret Hughes
Barn	Dudley Bard (f. 1667)[9] Ruperta Hughes (f. 1671)[9]
Föräldrar	Fredrik V av Pfalz[10] Elisabet Stuart[10]
Släktingar	Karl I Ludvig av Pfalz (syskon)[10] Elisabet av Böhmen (syskon) Sofia av Pfalz (syskon)[10] Maria Stuart
Utmärkelser
Royal Fellow of the Royal Society (1665)[11] Strumpebandsorden
Redigera Wikidata

Rupert av Pfalz, hertig av Cumberland, född 27 december^[12] 1619 i Prag I Böhmen, död 29 november 1682 i London i England, var en tysk-engelsk furste, fältherre och amiral. Han var tredje son till kurfurst Fredrik V av Pfalz och Elizabeth Stuart samt guvernör för Hudson Bay-kompaniet.

Sedan han under Fredrik Henrik av Oranien i Nederländerna lärt krigsyrket och 1636 en tid för studier vistats i England, deltog han 1638 i fälttåget mot de kejserliga i Westfalen, tillfångatogs vid Vlotho (17 oktober samma år) och hölls i fångenskap i Linz, tills den engelske diplomaten Sir Thomas Roe 1641 hos kejsaren utverkade hans frigivning. Rupert kom i juli 1642 till England och erbjöd sin morbroder, konung Karl I, sin tjänst i striden mot parlamentet. Han blev chef för konungens kavalleri. Hans framgångar vid Worcester och Edgehill 1642, vid Chalgrove field och Bristol 1643 blev i det stora hela utan frukter. Året därefter sökte han rädda York undan Thomas Fairfax men blev slagen vid Marston Moor (2 juli 1644). I november samma år blev han utnämnd till hela den kungliga arméns överbefälhavare och förlorade även det avgörande slaget vid Naseby (14 juni 1645). På grund av dessa nederlag blev han i september av konung Karl utvisad ur England. Rupert fick vid Oxfords kapitulation parlamentets tillåtelse att fritt lämna England (1646).^[13] Efter Karls död kom prins Rupert 1649 med en flotta till Irlands kuster, möttes där av Robert Blake, jagades ned till Spanien och fortsatte sedermera som korsar ända bort i västindiska vattnen.

1653 kom han till Frankrike, vistades 1654-60 i Tyskland och blev efter Stuartarnas restauration ledamot av Karl II:s råd (1662). 1665 var Rupert en av befälhavarna på den flotta, som utanför Lowestoft besegrade holländarna 13 juni, och 1666 förde han befäl tillsammans med George Monck i fyradagarsslaget och slaget vid North Foreland mot Michiel de Ruyter. 1673 kommenderade han åter engelska flottan emot de Ruyter, men med föga framgång (slaget vid Texel den 21 augusti), då den franske amiralen blottställde honom. Detta bidrog att göra honom till Frankrikes motståndare vid hovet, och han anslöt sig därefter politiskt allt närmare till Shaftesbury och lantpartiet.

Prins Rupert ägnade ett livligt intresse åt naturvetenskaperna, är bekant för flera uppfinningar ("prinsmetall", en blandning av koppar och zink) och skall i England ha infört den av hans vän Ludwig von Siegen uppfunna mezzotintogravyrkonsten.

Rupert hade 1668 sänt ett par fartyg till Hudson Bay för att söka en genomfart till Stilla havet och tog 1670 ledande andel i bildandet av Hudson Bay-kompaniet. Områden på vilka kompaniet hade fribrev benämndes länge Ruperts land.

Rupert avled ogift och ligger begravd i Henrik VII:s kapell i Westminster Abbey. Inom Englands pärsvärdighet bar han sedan 1644 titeln hertig av Cumberland.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Rupert, prins av Pfalz, 1904–1926.

• Wikimedia Commons har media som rör Rupert av Pfalz.