Söderala landskommun – Wikipedia

Söderala landskommun
Före detta kommun
Kommunalhuset
Kommunens vapen.
Kommunens vapen.
LandSverige
LandskapHälsingland
LänGävleborgs län
Kommun, nuSöderhamns kommun
CentralortSöderala
Inrättad1 januari 1863
 urSöderala socken
InförlivatMo landskommun (1952)
Upphörd31 december 1970
Uppgått iSöderhamns kommun
Befolkning, areal
Areal393 kvadratkilometer ()
Läge

Kommunen i länet.
Koordinater61°17′00″N 16°58′00″Ö / 61.283333333333°N 16.966666666667°Ö / 61.283333333333; 16.966666666667
UtsträckningSCB:s kartsök
Domkretstillhörighet
TingslagSydöstra Hälsinglands domsagas tingslag (–)
Ala tingslag ()
Norrala tingslag (–)
Koder och länkar
Kommunkod2113
Redigera Wikidata

Söderala landskommun var en tidigare kommun i Gävleborgs län. Kommunkod 1952-1970 var 2113.

Administrativ historik

[redigera | redigera wikitext]

Söderala landskommun inrättades den 1 januari 1863 i Söderala socken i Hälsingland när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft.

Den 1 januari 1950 (enligt beslut den 26 november 1948) överfördes till Söderala landskommun och församling från Söderhamns stad och församling vissa obebodda områden omfattande en areal av 0,03 km², varav allt land.[1]

Vid kommunreformen 1952 bildade den "storkommun" genom sammanläggning med grannkommunen Mo.[2]

1 januari 1971 blev kommunen en del av den nya Söderhamns kommun.

Kyrklig tillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

I kyrkligt hänseende tillhörde kommunen först Söderala församling och Maråkers bruksförsamling. 1 januari 1896 bildades Ljusne kapellförsamling av Maråkers bruksförsamling och områden ur Söderala församling. 1 januari 1914 bildades Bergviks församling genom utbrytning ur Söderala församling och den 1 januari 1952 tillkom också Mo församling.

Kommunvapnet

[redigera | redigera wikitext]

Blasonering: Medelst en vågskura delad av silver, vari en framifrån sedd, störtad, blå båt, och blått, vari en lax av silver med röd beväring, därest dylik kan komma till användning.[3]

Detta vapen fastställdes av Kungl. Maj:t den 18 december 1942. Se artikeln om Söderhamns kommunvapen för mer information.

Söderala landskommun omfattade den 1 januari 1952 en areal av 381,22 km², varav 339,16 km² land.[1] Efter nymätningar och arealberäkningar färdiga den 1 januari 1961 omfattade landskommunen samma datum en areal av 393,20 km², varav 348,20 km² land.[4]

Träkolshyttan vid Sörljusne som var världens största.

Tätorter i kommunen 1960

[redigera | redigera wikitext]
Tätort Folkmängd
Ljusne &&&&&&&&&&&03770.&&&&&03 770d
Sandarne, del ava &&&&&&&&&&&01589.&&&&&01 589b
Bergvik &&&&&&&&&&&01073.&&&&&01 073c
Marma &&&&&&&&&&&01003.&&&&&01 003e
Vallvik &&&&&&&&&&&&0960.&&&&&0960
Vansäter &&&&&&&&&&&&0792.&&&&&0792h
Söderala &&&&&&&&&&&&0598.&&&&&0598g
Sunnanå &&&&&&&&&&&&0221.&&&&&0221f

Tätortsgraden i kommunen var den 1 november 1960 71,2 procent.[5]

Mandatfördelning i valen 1938-1966

[redigera | redigera wikitext]
ValårVSÖVRCFPMGrafisk presentation, mandat och valdeltagandeTOT%Könsfördelning (M/K)
1938425111
425
32
30
194242332
42332
32
29
194662231
6223
32
29
195052843
52843
4081,3
37
19543191422
3191422
4059,8
38
195862842
62842
4081,5
37
196252942
52942
4084,2
35
196672841
7284
4087,1
35
  • Övriga 1954 var Samlingslistan (fp+c+s+v)
Data hämtat från Statistiska centralbyrån och Valmyndigheten.

^a Tätorten Sandare var delad mellan Söderala landskommun (1 589 inv.) och Söderhamns stad (1 642 inv.)
^b Siffran i SCB:s folkräkning 1960 var 1 639. Denna siffra korrigerades vid folk- och bostadsräkningen 1965, då det upptäcktes att det hade uppstått fel i beräkningen av tätortens folkmängd vid den tidigare folkräkningen.
^c Siffran i SCB:s folkräkning 1960 var 1 215. Denna siffra korrigerades vid folk- och bostadsräkningen 1965, då det upptäcktes att det hade uppstått fel i beräkningen av tätortens folkmängd vid den tidigare folkräkningen.
^d Siffran i SCB:s folkräkning 1960 var 4 099. Denna siffra korrigerades vid folk- och bostadsräkningen 1965, då det upptäcktes att det hade uppstått fel i beräkningen av tätortens folkmängd vid den tidigare folkräkningen.
^e Siffran i SCB:s folkräkning 1960 var 1 058. Denna siffra korrigerades vid folk- och bostadsräkningen 1965, då det upptäcktes att det hade uppstått fel i beräkningen av tätortens folkmängd vid den tidigare folkräkningen.
^f Siffran i SCB:s folkräkning 1960 var 289. Denna siffra korrigerades vid folk- och bostadsräkningen 1965, då det upptäcktes att det hade uppstått fel i beräkningen av tätortens folkmängd vid den tidigare folkräkningen.
^g Siffran i SCB:s folkräkning 1960 var 499. Denna siffra korrigerades vid folk- och bostadsräkningen 1965, då det upptäcktes att det hade uppstått fel i beräkningen av tätortens folkmängd vid den tidigare folkräkningen.
^h Siffran i SCB:s folkräkning 1960 var 593. Denna siffra korrigerades vid folk- och bostadsräkningen 1965, då det upptäcktes att det hade uppstått fel i beräkningen av tätortens folkmängd vid den tidigare folkräkningen.[6]

  1. ^ [a b] ( PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952. sid. 104 & 106. Arkiverad från originalet den 1 oktober 2014. https://www.webcitation.org/6T09ZkyrB?url=http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 18 november 2017  Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ Per Andersson: Sveriges kommunindelning 1863-1993, Draking, Mjölby 1993, ISBN 91-87784-05-X, s. 88
  3. ^ ”Svenska Heraldiska Föreningens vapendatabas”. Arkiverad från originalet den 18 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121018011750/http://databas.heraldik.se/index.php. Läst 21 januari 2011. 
  4. ^ ( PDF) Folkräkningen den 1 november 1960, I, Folkmängd inom kommuner och församlingar efter kön, ålder, civilstånd m.m.. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1961. sid. 53 & 203. Arkiverad från originalet den 15 juli 2015. https://www.webcitation.org/6a1zkRbkC?url=http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1960_01.pdf. Läst 16 november 2017  Arkiverad 14 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ ( PDF) Folkräkningen den 1 november 1960, II, Folkmängd inom tätorter efter kön, ålder och civilstånd.. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1961. sid. 26-27. Arkiverad från originalet den 29 juni 2015. https://www.webcitation.org/6ZeEB9Ija?url=http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1960_02.pdf. Läst 16 november 2017  Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ SCB Folk- och bostadsräkningen 1965 del 2 sida 142 i pdf:en