Sömnparalys – Wikipedia

Sömnparalys eller sömnförlamning är när en person är medveten när den vaknar, men inte kan röra sig eller tala.

Under sömnparalys kan somliga uppleva en närvaro i rummet, se eller höra oförklarliga besökare, bli hypervaksamma eller känna ett tryck över bröstet, med mera.

Sömnparalys varar i allmänhet mindre än ett par minuter. En person kan ha återkommande sömnparalyser, eller bara uppleva det en enda gång. Cirka 5% av alla människor upplever regelbunden sömnparalys.

Sömnparalys är inte farligt men kan kännas väldigt obehagligt.

Vissa människor kan få hallucinationer av olika slag när de är i sömnparalys, så kallade hypnagoga och hypnopompa hallucinationer. Dessa kan bestå i skräckfyllda känslor av att någon är i rummet eller vid sängen samtidigt som man själv inte kan röra sig. Den förlamning och de hallucinationer som upplevs vid sömnparalys är således delar av REM-sömnen som stannat kvar trots att man redan har vaknat.

Ofta känns det som om man inte kan andas och som om man håller på att kvävas.

Sömnparalys kan också leda till utanför kroppen-upplevelser.^[1]

Under REM-sömnen stänger hjärnan av de flesta av kroppens viljestyrda muskler för att musklerna inte ska röra sig under drömmen. För den som sedan drömmer om att till exempel springa, känns det helt verkligt trots att kroppen i verkligheten inte vevar med benen i sängen. Vid sömnparalys stängs muskelkontrollen av för tidigt eller slås på för sent.^[2] Då kan inte musklerna spänna sig eller röra sig trots att hjärnan är vaken. Den som inte vet vad som har hänt kan lätt att få panik när tillståndet uppkommer, men det är inte farligt och går över av sig självt efter ett tag.

Det tycks finnas ett flertal faktorer som kan öka sannolikheten för sömnparalys, inklusive genetiska faktorer och medvetna handlingar som att upprepade gånger störa en persons REM-sömn.^[3]

Det ska även påpekas att sömngående i regel inte beror på att hjärnan inte kan dämpa signalerna till musklerna eftersom sömngående vanligtvis inte sker under REM-sömnen. Sömngång under REM-sömn kan dock inträffa som ett symptom på REM Sleep Behaviour Disorder, ett neurodegenerativt tillstånd där muskeltonus bibehålls under REM-sömnen, vilket gör att patienten agerar ut sina drömmar.

Forskning har föreslagit att hypnagoga hallucinationer kan bero på en rubbning i den synkroniserade deaktiveringen och aktiveringen av hjärnbarken och talamus under sömnen, då en aktiverad hjärnbark verkar sammanfalla med denna typ av hallucinationer.^[4]

Även om kärnan i sömnparalys (till exempel förlamning och sinnesnärvaro) verkar vara universell, så upplevs tillståndet olika beroende på tid, plats och kultur. Över 100 olika termer har identifierats för att beskriva sömnparalys.^[6] Psykologen Chris French skrev 2009 om hur erfarenheter från sömnparalys kan påverka lokal folktro - och hur samma folktro sedan kan påverka upplevelser under sömnparalys i efterföljande generationer.^[7]

Sömnparalysen har beskrivits som ett demoniskt väsen som sätter sig på den sovandes bröst, ofta sammankopplat med en känsla av andnöd. I svensk folktro kallades detta väsen för maran.^[8] Ordet mardröm betecknade ursprungligen endast ett anfall av sömnparalys, för att senare beteckna alla former av otäcka drömmar. Det är en vanlig utveckling också i andra språk.

Kristen tradition berättar om Succubus och Incubus - en kvinnlig respektive manlig demon som förför sovande. I Mesopotamien fanns motsvarigheterna Lilitu och Lilu. Enligt judisk mystik blev Adams första fru Lilit en succubus.^[9] Arabisk mytologi berättas om qarînah, en ande som liknar succubus.^[10] I Västindien talas om kokma - ett spökbarn som hoppar på bröstkorgen och attackerar halsen.^[11] I Kina kallas fenomenet gui ya, eller spöktryck.^[11] I Japan används ordet kanashibari både om sömnparalys och om en magisk kraft tillhörande den buddhistiska gudomen Fudo Myo-oh som lät medeltida präster paralysera andra.^[12] Moderna berättelser om skuggvarelser har också kopplats ihop med fenomenet.^[13] Historier om besök av utomjordingar har beskrivits som en modern variant av upplevelserna under sömnparalys.^[11]

Zara Larsson^[14] och Jonna Jinton^[15][16] har skildrat sina upplevelser av sömnparalys. Billie Eilish erfarenheter av sömnparalys inspirerade låten och musikvideon Bury a friend.^[17] I Keeping Up With the Kardashians pratar Kendal Jenner om hur stress leder till att hon upplever sömnparalys.^[18]

I romanen Moby Dick från 1851 upplever huvudpersonen Ishmael sömnparalys och känner en ondskefull närvaro i rummet.^[19][20] Ernest Hemingway beskriver fenomenet i novellen Snows of Kilimanjaro.^[21] Guy de Maupassants korta berättelse Horla från 1887 har tolkats som en beskrivning av sömnparalys.^[22][23] Horla inspirerade H.P. Lovecrafts novell Call of Cthulhu. Och Lovecraft själv har beskrivit hur han i sin barndom ofta låg förlamad på nätterna, besökt av ansiktslösa demoner. Han skrev om demonerna i dikten “Night Gaunts” och i romanen “Sökandet efter det drömda Kadath”.^[24][25]

I filmen Cat's eye med manus av Stephen King kryper ett troll upp på en sovande Drew Barrymore och kväver henne.^[26] Skräckfilmen Mara inspirerades av sömnparalys och berättelser om maror.^[27]

Dokumentärfilmen The Nightmare från 2015 handlar om sömnparalys. Deltagarna i dokumentären intervjuas, och deras erfarenheter spelas upp av skådespelare.^[28][29]

• Sömnforskning
• Dröm
• Lucid dröm
• Hallucination