Santi Simone e Giuda – Wikipedia

Santi Simone e Giuda
Kyrka
Den forna kyrkans port vid trappans krön.
Den forna kyrkans port vid trappans krön.
Land Italien Italien
Län Lazio
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats Via di San Simone
Invigd 1100-talet
Dekonsekrerad/
Riven
 
 - Dekonsekrerad 1902
Santi Simone e Giudas (den röda cirkeln) ungefärliga läge vid Via di San Simone (vid den blå pilen) på en karta över Rom från år 2018.
Santi Simone e Giudas (den röda cirkeln) ungefärliga läge vid Via di San Simone (vid den blå pilen) på en karta över Rom från år 2018.
Santi Simone e Giudas (den röda cirkeln) ungefärliga läge vid Via di San Simone (vid den blå pilen) på en karta över Rom från år 2018.

Santi Simone e Giuda är en dekonsekrerad kyrkobyggnad i Rom, helgad åt apostlarna Simon och Judas. Kyrkan är belägen i slutet av en återvändsgata i Rione Ponte.

Kyrkans historia

[redigera | redigera wikitext]

Kyrkan konsekrerades av påve Paschalis II (1099–1118) och på nytt av påve Innocentius II år 1143. Kyrkan nämns i en bulla promulgerad av påve Alexander III år 1178 och i en bulla av Urban III år 1186. Kyrkan hette ursprungligen Santa Maria in Montecello, vilket syftar på Monte Giordano, en höjd på vilken kyrkan var belägen. Andra dokumenterade namn är Santa Maria della Corte, Santa Maria de Monte Iordano och Santa Maria de Monte Iohannis Ronzonis.[1] Under 1400-talet ändrades namnet till Santi Simone e Giuda. Anledningen till namnbytet var att dessa två apostlar vid den tiden saknade en egen kyrka i Rom. Vid denna tid blev kyrkan församlingskyrka och fick även en liten kyrkogård.

Kyrkan genomgick 1720 en genomgripande restaurering. Kyrkan fråntogs sina rättigheter som församlingskyrka i slutet av 1800-talet och dekonsekrerades i början av 1900-talet. Den övre delen av kyrkans fasad avlägsnades förmodligen i samband med detta. Kyrkobyggnaden har sedan dess använts som biograf, snickarverkstad, restaurang och slutligen som teater. Denna stängdes 2010 och den forna kyrkan står sedan 2016 tom.

Kyrkans gravstenar befinner sig numera i atriet till San Silvestro in Capite.[2] En av dessa tillhörde Faustino de' Crispolti (död 1727).[3][4] Denne härstammade från Perugia och var för en tid guvernör i Benevento. Därutöver var De Crispolti kanik vid Peterskyrkan samt auditor vid Rota Romana.[5]

D ⋅ O ⋅ M
IACET HIC
FAVSTINVS DE CRISPOLTIS
PATRITIVS PERVSINUS EX POMONTIS D ⋅ D ⋅
IN AVLA ET CVRIA
PRIMVM INNOCEN ⋅ XII PINCERNA
BENEVENTI DEINDE GVBERNATOR
IN ÆMILIA POSTMODVM ARMIS
IN PROVIN ⋅ VERO PATRIMONII
PVBLICÆ TVENDÆ SANITATI
PRÆFECTVS
CAM ⋅ APOST ⋅ CLERICVS
AC DEMVM S ⋅ ROTÆ ROM ⋅ AVDITOR
QVI
CONCREDITIS HISCE MVNIIS
SVMMA CVM FIDE
ET PARI LAVDE PERFVNCTVS
OBIIT IDIB ⋅ IVN ⋅ AN ⋅ MDCCXXVII
AN ⋅ NATVS LXIII MEN ⋅ III D ⋅ VI

I kyrkobyggnadens interiör finns två bevarade fresker: Tronande Madonna med Jesusbarnet och de heliga Simon och Judas, som antas ha utförts av Antoniazzo Romanos skola, och ett fragment av Korsfästelsen, utförd på 1300-talet.[6]

Omnämningar i kyrkoförteckningar

[redigera | redigera wikitext]
Katalog År Benämning
Catalogo di Cencio Camerario
(Il presbiterio dei turiboli)
1192 sco. Martino in Monticello[7]
Catalogo di Cencio Camerario
(Il presbiterio delle litanie)
1192 sce. Marie in Monticello[8]
Il catalogo Parigino cirka 1230 s. Maria de Monticellis de Scorte[9]
Il catalogo di Torino cirka 1320 Ecclesia sancte Marie de monte Johannis Ronçonis[10]
Il catalogo del Signorili cirka 1425 sce. Mariae de Monticellis[11]
  1. ^ Armellini 1982, s. 362.
  2. ^ Pietrangeli 1973, s. 22.
  3. ^ Forcella 1873, s. 216.
  4. ^ ”Strade della Roma Papale: Piazza di San Silvestro in Capite: Chiesa di San Silvestro in Capite – Lapide di Faustino De Cristopolti – 1727”. Il Libro del passato. Arkiverad från originalet den 27 november 2018. https://www.webcitation.org/74Eyew23R?url=http://www.borgato.be/MISCELLANEA/ROMA_COLONNA/html/1727.html. Läst 27 november 2018. 
  5. ^ Apice, Elide (14 augusti 2015). ”Accadde oggi: Benevento 1703. La tradizionale cavalcata che apriva la Fiera di San Bartolomeo. Un ferragosto di tanti anni fa” (på italienska). Sannio Teatri e Culture. Arkiverad från originalet den 27 november 2018. https://www.webcitation.org/74F0kTpTh?url=http://www.sannioteatrieculture.it/dettagliocomunicato.php?vIdComunicato=6101. Läst 27 november 2018. 
  6. ^ Ciofetta 1997, s. 13.
  7. ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#236. Läst 28 oktober 2021. 
  8. ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#L35. Läst 28 oktober 2021. 
  9. ^ ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#52. Läst 28 oktober 2021. 
  10. ^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#128. Läst 28 oktober 2021. 
  11. ^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#79. Läst 28 oktober 2021. 

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Romersk-katolska kyrkobyggnader i Rione Ponte