Santa Maria della Scala – Wikipedia

	Santa Maria della Scala
	Kyrka
	Fasaden.
Land	Italien
Län	Lazio
Ort	Rom
Trossamfund	Romersk-katolska kyrkan
Stift	Roms stift
Församling	Santa Dorotea
Plats	Piazza della Scala
Invigd	1610
	Interiören. Interiören.

Santa Maria della Scala är en kyrkobyggnad och titeldiakonia i Rom, helgad åt Jungfru Maria. Kyrkan är belägen vid Piazza della Scala i Rione Trastevere och tillhör församlingen Santa Dorotea.^[1]

Kyrkan innehas av Karmelitorden.

Historia

Uppförandet av denna kyrka inleddes 1593 och fyra år senare förlänade påve Clemens VIII den åt de oskodda karmeliterna. De fullbordade interiören 1610, medan fasaden är av senare datum. Arkitekterna Francesco da Volterra, Ottaviano Mascherino och Matteo da Città di Castello var involverade i kyrkbygget. Skulpturen Madonnan och Barnet ovanför kyrkans ingångsportal är utförd av Silvio Valloni.^[2]^[3]

Till höger om kyrkan ligger Spezieria di Santa Maria della Scala, ett apotek grundat på 1500-talet.^[4]

Interiör

Kyrkans grundplan är inspirerad av Il Gesù. Högaltarets baldakin med sexton korintiska kolonnetter i siciliansk alabaster är ett verk av Carlo Rainaldi från cirka 1650.^[5] Baldakinen omger Guds Lamm i en gyllene strålkrans. På ömse sidor om högaltaret står skulpturer föreställande de heliga Josef och Teresa, utförda av Simone Giorgini.^[6]

Absiden har målningar med scener ur Kristi och Marie liv: Himmelens drottning av Cavalier d'Arpino samt Kristi dop, Bröllopet i Kana, Sista måltiden och Kristi himmelsfärd. I absidens halvkupol ses fresken Kristus med Jungfru Maria och den helige Josef och karmelithelgon.

Kyrkan har åtta sidokapell, fyra på var sida.

Höger sida

Cappella di San Giovanni Battista

Första sidokapellet på höger hand är invigt åt Johannes Döparen. Altarmålningen är utförd av den nederländske målaren Gerard van Honthorst och framställer Johannes Döparens halshuggning. Altaruppsatsen har två korintiska kolonner i svart marmor och dekorationer i alabaster, siciliansk jaspis samt gul marmor från Siena. I kapellet är medlemmar av familjen Sinibaldi begravda.

Cappella di San Giacinto

Det andra kapellet är invigt åt den helige dominikanmunken Hyacinthus av Polen och har en altarmålning av Antiveduto Grammatica, vilken föreställer Jungfrun och Barnet med de heliga Hyacinthus och Katarina av Siena; målningen flankeras av altaruppsatsens kolonner i rosa cottanellomarmor. I kapellet är medlemmar av familjerna Dionisi och Barisiani begravda.

Cappella di San Giuseppe

Det tredje kapellet är invigt åt den helige Josef. Altarmålningen av Giuseppe Ghezzi visar Den heliga Familjen. Till vänster ses Jungfruns bröllop av Antonio David och till höger Den helige Josefs dröm av Giovanni Odazzi. Den sistnämnde konstnären har även utfört Den helige Josefs förhärligande i kapellets kupol.^[7]

Cappella di Santa Teresa di Gesù

I höger tvärskepp är det fjärde kapellet beläget och det är invigt åt den heliga Teresa av Jesus, som reformerade karmelitorden. Altaret, ritat av Giovanni Paolo Pannini år 1617, har fyra kolonner i verde antico och två marmoränglar av Giovanni Battista Maini. Altarmålningen av den heliga Teresa är ett verk av Francesco Mancini. Sidoväggarna har två marmorreliefer, vilka visar helgonet i hänryckning; reliefen till höger är utförd av Filippo della Valle och den till höger av René-Michel Slodtz. Stuckrelieferna ovanför altaruppsatsen är utförda av Giuseppe Lironi.^[2]

I kapellet bevaras den heliga Teresas högra fot.^[3]^[4]

Vänster sida

Cappella della Madonna del Carmelo

Första sidokapellet på vänster hand är invigt åt Vår Fru av berget Karmel. Altarmålningen av Il Pomarancio visar hur Jungfru Maria överlämnar skapularet åt den helige Simon Stock i närvaro av profeten Elia. Il Pomarancio har även utfört fresken Den evige Fadern.^[8]

Cappella dell'Assunta

Kapellet är invigt åt Jungfru Marie himmelsfärd och ritades av Girolamo Rainaldi.^[8] Kapellet har Carlo Saracenis Jungfruns död som altarmålning. Saracenis verk ersatte Caravaggios med samma motiv. Caravaggio misstänktes ha använt en död prostituerad som modell, vilket gjorde att karmelitmunkarna avvisade Caravaggios målning som bristande i dekorum.^[9]

I kapellets tak har Giovanni Conca målat Jungfruns bröllop och Jungfru Marie födelse. Under altaret återfinns en liggande skulptur föreställande den heliga Thérèse av Jesusbarnet.

Cappella del Crocifisso

Kapellet är invigt åt den korsfäste Kristus. En skulptur, utförd av Pietro Francesco Papaleo, vilken föreställer karmelithelgonet Johannes av Korset blickar upp mot den korsfäste.^[9]^[10]

Cappella della Madonna della Scala

I detta kapell, beläget i vänster tvärskepp, vördas ikonen Madonnan av trappan. Altaruppsatsen har bland annat fyra kolonner i marmo rosso från Verona. Kapellet utgör begravningsrum för familjen Santacroce. Gravmonumentet över markisen Prospero Santacroce är utfört av Alessandro Algardi cirka 1643^[7]^[11] och det över hans hustru Livia Santacroce är ett verk av Domenico Guidi.^[9] I kapellet har Lucas de la Haye målat Jungfruns kröning och Den Obefläckade Avlelsen.

Titeldiakonia

Santa Maria della Scala stiftades som titeldiakonia av påve Alexander VII år 1664.^[12]

Kardinaldiakoner under 1900- och 2000-talet

Girolamo Maria Gotti, titulus pro illa vice (1895–1916)
Vakant (1916–1921)
Camillo Laurenti (1921–1935); titulus pro illa vice (1935–1938)
José María Caro Rodríguez, titulus pro illa vice (1946–1958)
Julius August Döpfner, titulus pro illa vice (1958–1976)
Vakant (1976–1994)
Carlos Oviedo Cavada, titulus pro illa vice (1994–1998)
François-Xavier Nguyen Van Thuan (2001–2002)
Stanisław Nagy (2003–2013)
Vakant (2013–2016)
Ernest Simoni (2016–)

Bilder

Ikonen Santa Maria della Scala.
Santa Maria della Scala. Gravyr av Giovanni Battista Falda. Till vänster om fasaden ses Oratorio dei Santi Teresa e Carlo.
Caravaggio – Jungfruns död.
Carlo Saraceni – Jungfruns död.
Skulptur föreställande heliga Thérèse av Jesusbarnet.

Referenser

Noter

^ ”Chiesa rettoria Santa Maria della Scala” (på italienska). Vicariatus Urbis. Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 10 november 2017. https://archive.is/20171110011924/http://www.vicariatusurbis.org/?page_id=188&ID=878. Läst 10 november 2017.
^ [a b] Blunt 1992, s. 143.
^ [a b] Lombardi 1993, s. 288.
^ [a b] Rendina 2000, s. 213.
^ Delsere 2012, s. 24.
^ Blunt 1992, s. 143–144.
^ [a b] Ausenda 2002, s. 577.
^ [a b] Ausenda 2002, s. 578.
^ [a b c] Blunt 1992, s. 144.
^ Ausenda 2002, s. 577–578.
^ Bacchi et al. 2008, s. 44–45.
^ ”S. Maria della Scala” (på italienska). The Cardinals of the Holy Roman Church. Salvador Miranda. Arkiverad från originalet den 10 november 2017. https://archive.is/20171110012006/http://www2.fiu.edu/~mirandas/deaconries-2.htm%23Scala#Scala. Läst 10 november 2017.

Tryckta källor

Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651
Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. ISBN 88-365-2541-5
Bacchi, Andrea, Hess, Catherine, Montagu, Jennifer och Desmas, Anne-Lise, red (2008) (på engelska) ( PDF). Bernini and the Birth of Baroque Portrait Sculpture. Los Angeles: J. Paul Getty Museum. ISBN 978-0-89236-931-7. OCLC 868535629. http://d2aohiyo3d3idm.cloudfront.net/publications/virtuallibrary/9780892369324.pdf
Blunt, Anthony (1992) (på franska). Guide de la Rome baroque: églises, palais, fontaines. Paris: Éditions Hazan. ISBN 2-85025-265-4
Delsere, Ilaria (2012), ”La vicenda biografica di Carlo Rainaldi”, i Benedetti, Simona, Architetture di Carlo Rainaldi: nel quarto centenario della nascita, Roma: Gangemi, ISBN 978-88-492-9601-3
Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954
Kuhn-Forte, Brigitte (1997) (på tyska). Handbuch der Kirchen Roms. 4. Band, Die Kirchen innerhalb der Mauern Roms. Die Kirchen von Trastevere. Purkersdorf: Verlag Brüder Hollinek. ISBN 3-85119-266-4
Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. OCLC 30727273
Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 347. ISBN 88-8289-419-3

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Santa Maria della Scala.
Bilder & media

[1] ”Chiesa rettoria Santa Maria della Scala” (på italienska). Vicariatus Urbis. Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 10 november 2017. https://archive.is/20171110011924/http://www.vicariatusurbis.org/?page_id=188&ID=878. Läst 10 november 2017.

[Blunt143-2] [a b] Blunt 1992, s. 143.

[Lombardi288-3] [a b] Lombardi 1993, s. 288.

[Rendina213-4] [a b] Rendina 2000, s. 213.

[5] Delsere 2012, s. 24.

[6] Blunt 1992, s. 143–144.

[Ausenda577-7] [a b] Ausenda 2002, s. 577.

[Ausenda578-8] [a b] Ausenda 2002, s. 578.

[Blunt144-9] [a b c] Blunt 1992, s. 144.

[10] Ausenda 2002, s. 577–578.

[11] Bacchi et al. 2008, s. 44–45.

[12] ”S. Maria della Scala” (på italienska). The Cardinals of the Holy Roman Church. Salvador Miranda. Arkiverad från originalet den 10 november 2017. https://archive.is/20171110012006/http://www2.fiu.edu/~mirandas/deaconries-2.htm%23Scala#Scala. Läst 10 november 2017.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]