Sayh al Uhaymir 169 – Wikipedia

Sayh al Uhaymir 169 (SaU 169)
Plats	Sayh al Uhaymir
Område	Oman
Typ	Stenmeteorit, månmeteorit av typen akondrit
Höjd	0,00004 km
Längd	0,00007 km
Bredd	0,000043 km
Noterbart	Föll för mer än 9700 år sedan.
Upptäckare	E. Gnos, B. A. Hofmann och A. Al-Kathiri (NMB)

Sayh al Uhaymir 169, eller SaU 169, är en meteorit som upptäcktes i Sayh al Uhaymir i Oman den 16 januari 2002.^[2] Den hittades av E. Gnos, B. A. Hofmann och A. Al-Kathiri från Natural History Museum i Bern (NMB), Schweiz.^[1]

Namngivning

Sayh al Uhaymir 169 erhöll namn efter upptäcktsplatsen och ett nummer. Numret är ett treställigt ordningsnummer, 169 för det 169:e fyndet.

Beskrivning

Meteoriten är en grå-grön rundad sten, med en vikt av 206,45 gram. Dess mått är 70 x 43 x 40 millimeter.^[2]^[1]

Stenen består av smält breccia, med hög koncentration av torium och har daterats till 3,9 miljarder år, vilket kan innebära att den uppstod när Mare Imbrium bildades. Stenen har varit med om fyra meteoritnedslag på månen och knutits till Lalande-kratern. Det fjärde nedlaget skedde senare än för 0,34 miljarder år sedan och ledde till att stenen hamnade ute i rymden.^[3] Meteoriten föll till jorden för högst 9700 år sedan.

En kemisk analys av stenen har gett följande innehåll: 45,15 % SiO2, 15,88 % Al2O3, 11,09 % MgO, 10,67 % FeO, 10,16 % CaO, 2,21 % TiO2, 1,14 % P2O5, 0,98 % Na2O, 0,54 % K2O, 0,33 % S, 0,14 % MnO.

Referenser

Noter

^ [a b c] Sara S. Russell, Jutta Zipfel, Luigi Folco, Rhian Jones, Monica M. Grady, Timothy McCoy, Jeffrey N. Grossman (juli 2003). ”Newly discovered meteorites” (på engelska). The Meteoritical Bulletin (87): sid. A210. https://www.lpi.usra.edu/meteor/docs/mb87.pdf. Läst 27 april 2019.
^ [a b c d e f] ”Sayh al Uhaymir 169” (på engelska). Meteoritical Society. https://www.lpi.usra.edu/meteor/metbull.php?sea=Sayh+al+Uhaymir+169&sfor=names&ants=&nwas=&falls=&valids=&stype=contains&lrec=50&map=ge&browse=&country=All&srt=name&categ=All&mblist=All&rect=&phot=&strewn=&snew=0&pnt=Normal%20table&code=23356. Läst 27 april 2019.
^ Edwin Gnos, Beda A. Hofmann, Ali Al-Kathiri, Silvio Lorenzetti, Otto Eugster, Martin J. Whitehouse, Igor M. Villa, A. J. Timothy Jull, Jost Eikenberg, Bernhard Spettel, Urs Krähenbühl, Ian A. Franchi, Richard C. Greenwood (30 juli 2004). ”Pinpointing the Source of a Lunar Meteorite: Implications for the Evolution of the Moon” (på engelska). Science 305 (5684): sid. 657–659. doi:10.1126/science.1099397. http://www.sciencemag.org/content/305/5684/657.abstract. Läst 27 april 2019.

[Russell-1] [a b c] Sara S. Russell, Jutta Zipfel, Luigi Folco, Rhian Jones, Monica M. Grady, Timothy McCoy, Jeffrey N. Grossman (juli 2003). ”Newly discovered meteorites” (på engelska). The Meteoritical Bulletin (87): sid. A210. https://www.lpi.usra.edu/meteor/docs/mb87.pdf. Läst 27 april 2019.

[MetDB-2] [a b c d e f] ”Sayh al Uhaymir 169” (på engelska). Meteoritical Society. https://www.lpi.usra.edu/meteor/metbull.php?sea=Sayh+al+Uhaymir+169&sfor=names&ants=&nwas=&falls=&valids=&stype=contains&lrec=50&map=ge&browse=&country=All&srt=name&categ=All&mblist=All&rect=&phot=&strewn=&snew=0&pnt=Normal%20table&code=23356. Läst 27 april 2019.

[Gnos-3] Edwin Gnos, Beda A. Hofmann, Ali Al-Kathiri, Silvio Lorenzetti, Otto Eugster, Martin J. Whitehouse, Igor M. Villa, A. J. Timothy Jull, Jost Eikenberg, Bernhard Spettel, Urs Krähenbühl, Ian A. Franchi, Richard C. Greenwood (30 juli 2004). ”Pinpointing the Source of a Lunar Meteorite: Implications for the Evolution of the Moon” (på engelska). Science 305 (5684): sid. 657–659. doi:10.1126/science.1099397. http://www.sciencemag.org/content/305/5684/657.abstract. Läst 27 april 2019.

[1]

[2]

[3]