Simeon i templet – Wikipedia

Simeon i templet
KonstnärRembrandt Harmenszoon van Rijn
Basfakta
Tillkomstårcirka 1669
Materialolja på duk
Mått (h×b)98,5 × 79,5 cm 
PlatsNationalmuseum, Stockholm.

Simeon i templet eller Simeons lovsång (nederländska: Het loflied van Simeon) är en oljemålning av den nederländske konstnären Rembrandt. Den målades omkring 1669 och ingår sedan 1949 i Nationalmuseums samlingar i Stockholm.

Den fromme Symeon hade enligt Lukasevangeliet (2:25–35) fått i löfte av Gud att inte dö förrän han skådat Messias. Då Jesusbarnet bars fram till honom i templet i Jerusalem förstod han att frälsaren hade kommit. Han prisade Gud och brast ut i Symeons lovsång.

Rembrandt har skapat en intim och ömsint scen med några få figurer omgivna av mörker. Med halvslutna ögon håller den sköra gamlingen barnet i sin famn. Målningen blev Rembrandts sista och var ofullbordad vid hans död. Kvinnan i bakgrunden, som antingen föreställer Jungfru Maria eller Hanna, tillkom troligen efter konstnärens död och målades av en okänd konstnär verksam i Rembrandts verkstad.

Relaterade målningar

[redigera | redigera wikitext]