Simeon i templet – Wikipedia
Konstnär | Rembrandt Harmenszoon van Rijn |
---|---|
Basfakta | |
Tillkomstår | cirka 1669 |
Material | olja på duk |
Mått (h×b) | 98,5 × 79,5 cm |
Plats | Nationalmuseum, Stockholm. |
Simeon i templet eller Simeons lovsång (nederländska: Het loflied van Simeon) är en oljemålning av den nederländske konstnären Rembrandt. Den målades omkring 1669 och ingår sedan 1949 i Nationalmuseums samlingar i Stockholm.
Den fromme Symeon hade enligt Lukasevangeliet (2:25–35) fått i löfte av Gud att inte dö förrän han skådat Messias. Då Jesusbarnet bars fram till honom i templet i Jerusalem förstod han att frälsaren hade kommit. Han prisade Gud och brast ut i Symeons lovsång.
Rembrandt har skapat en intim och ömsint scen med några få figurer omgivna av mörker. Med halvslutna ögon håller den sköra gamlingen barnet i sin famn. Målningen blev Rembrandts sista och var ofullbordad vid hans död. Kvinnan i bakgrunden, som antingen föreställer Jungfru Maria eller Hanna, tillkom troligen efter konstnärens död och målades av en okänd konstnär verksam i Rembrandts verkstad.
Relaterade målningar
[redigera | redigera wikitext]- Rembrandts Simeon och Hanna i templet (1627–1628), sedan 1912 på Hamburger Kunsthalle. Olja på ekpanel (55,4 x 43,7 cm).
- Rembrandts Het loflied van Simeon (1631), sedan 1816 på Mauritshuis i Haag. Olja på ekpanel (60,9 x 47,9 cm).