Skvattram – Wikipedia

Skvattram
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning	Ljungordningen Ericales
Familj	Ljungväxter Ericaceae
Släkte	Rododendronsläktet Rhododendron
Art	Skvattram R. tomentosum
Vetenskapligt namn
§ Rhododendron tomentosum
Auktor	Harmaja, 1990
Synonymer
Ledum palustre L. Ledum spinosa

Skvattram, regionalt getpors, (Rhododendron tomentosum) är en art i det stora och variabla släktet Rhododendron i familjen ljungväxter.

Tidigare har skvattram ansetts höra till det egna släktet Ledum, till vilket också några snarlika nordamerikanska arter räknats, men senare forskning har visat att Ledum är så pass nära besläktade med Rhododendron att de bör räknas till samma släkte.^[1]

Skvattram är en upprätt vintergrön grenig buske med brunhåriga grenar, som brukar bli från ett par decimeter upp till en och en halv meter hög. Växten är vanlig på fuktiga och magra torvmarker som tallmyrar, myrkanter, sumpskogar och skogskärr. Norrut finns den även på torra tallhedar.

Bladen är 2-5 centimeter långa, smala och på ovansidan släta och glänsande mörkgröna med nedåtrullade kanter medan undersidan är kraftigt hårig. Liksom andra rododendronarter är bladens form temperaturberoende, så att de rullas ihop hårdare och fälls alltmer ner ju kallare det blir.

Blomning i juni-juli med vita blommor på upprätta skaft och de har en karakteristisk starkt aromatisk doft. De sitter i klasar i grenspetsarna och är till skillnad från andra ljungväxters knappt alls sambladiga. Blommorna har 10 ståndare och frukten är en kapsel, som spricker upp i 5 flikar. Fröna är små och skakas ut ur kapseln av vinden.

I Sverige är skvattram vanlig i större delen av landet förutom i Bohuslän, Härjedalen och Jämtland. I Pite lappmark håller den sig under 700 m ö h; i norra Norge under 400 m ö h. Den förekommer i hela Finland och sträcker sig österut in genom Ryssland.

Huvudarten förekommer från norra och centrala Europa till norra Asien med närbesläktade arter i norra USA och i Kanada.

• Norden [3]
• Norra halvklotet [4]

Arten är mångformig och exakt var gränsen går mot liknande arter är inte fullt utrett. Två underarter kan urskiljas:

• subsp. tomentosum - oftast upprätta buskar. Bladundersidorna har täta rödaktiga ullhår.

• Den andra underarten har ännu inget giltigt namn under Rhododendron men hette tidigare Ledum palustre subsp. decumbens (Aiton) Hultén - det är krypande buskar. Bladundersidorna har rött hår och vita ullhår.

Skvattram innehåller bl a

• arbutin, C₁₂H₁₆O₇, ett fast ämne.
• ericolin, som är en gul amorf massa (en glykosid) med bitter smak.
• ericinol, en sönderfallsprodukt ur ericolin. Den är en från början färglös, välluktande olja, som efter hand blir brun.
• leditansyra
• ledol, en seskviterpen
• myrcen, 7-metyl-3-metylen-1,6-octadien, C₁₀H₁₀, en färglös eller svagt gulaktig vätska
• palustrol, en sesqiterpen
• quercetin = xanthaurin, C₁₅H₁₀O₇. Namnet av latin quercus = ek
• spår av diverse alkaloider

Skvattram används inom växtfärgning och ger då en gul, relativt ljushärdig färg. Tack vare innehållet av garvämnen i växten används den även för färgning av lin.

Det sägs att man kan hålla mygg borta genom att gnida in sig med skvattram. Växten har också använts som malmedel. Några av de alternativa namnen nedan antyder en förmodad effekt mot löss.

Skvattram har använts som ersättning för pors och humle som krydda vid ölbryggning; i större mängd är skvattram dock giftig.^[2] Skvattram ger öl en viss narkotisk effekt men som också lätt ger huvudvärk. Växten har även använts som brännvinskrydda.

Enligt gammal farmakologi kan Herba Ledi = Rosmarinus Sylvestris, en infusion på årsskott med knappt utslagna blommor, vara effektivt mot reumatism och hudutslag. Herba Ledi är urin- och svettdrivande. Den flyktiga oljan i bladen har en starkt irriterande verkan på slemhinnor och folkmedicinsk användning har orsakat förgiftningar.^[3]

Namn	Trakt	Referens	Kommentar
Bockhorn		[4]
Bockkpors	Nyland i Finland	[5]
Getblomma		[4]	Ledet Get har växten fått på grund av att den luktar lika fränt som en getabock
Getpors		[4]
Klammerris		[4]
Käglabuske	Götaland Svenskfinland	[6]
Kägrabuske		[4]
Lummer		[4]
Myrkrona		[4]
Myrkull		[4]
Myrris		[4]
Skvackor		[4]
Skvatteonris		[4]
Svikra		[4]
Skväckare		[4]
Skväckla		[4]
Skvärka		[4]
Vild skogsmarin		[4]
Vägglusgräs		[4]	Förmodas ha avskräckande effekt på vägglöss
	Följande arter tillhör, trots namnen, inte porsväxter
Dypors		[4]	Syftar på växtplatsen mosse med dybotten
Geitpårs		[4]	Leden Geit och Get syftar på att växten luktar lika fränt som en getabock
Getpors		[4]
Hästpors		[4]
Klädpors		[4]	Undanlagda yllekläder i en tät bomullspåse skyddas mot angrepp av klädesmalens larver, om skvattramkvistar läggs i påsen
Luspors		[4]
Myrpors		[4]	Myr syftar på växtplatsen
Porsris		[4]
Svinpors		[4]	Löss på svin bekämpas genom tvättning med en dekokt av skvattram
Vildpors		[4]
Väggluspors		[4]	Förmodas ha avskräckande effekt på vägglöss

^[7]

subsp. tomentosum

Ledum palustre L.

Ledum tomentosum Stokes nom. superfl.

Rhododendron palustre (L.) Kron & Judd nom. illeg.

subsp. "decumbens" (ogiltigt)

Ledum decumbens (Aiton) Loddiges ex Steudel

Ledum palustre subsp. decumbens (Aiton) Hultén

Ledum palustre var. decumbens Aiton

Rhododendron subarcticum Harmaja

Rhododendron tomentosum subsp. subarcticum (Harmaja) G. D. Wallace nom. illeg.

• 
  Kvist
• 
  Undersidan av ett blad. Lägg märke till de hoprullade kanterna och de många små håren
• 
  Blommor
• 
  Frukter
• 
  Så här kan det se ut på fuktig mark i skogen

• Wikimedia Commons har media som rör Skvattram.
  Bilder & media
• Den virtuella floran - Skvattram
• Skvattram i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)