Slaget vid Fladestrand – Wikipedia

Slaget vid Fladstrand
Del av Stora nordiska kriget
Ägde rum 11 april 1712
Plats Frederikshavn, Jylland, Danmark
Resultat Oavgjort, Dansk taktisk framgång
Stridande
Sverige Danmark
Befälhavare och ledare
Karl Georg Sjöblad Hans Knoff
Styrka
7 fartyg
totalt 330 kanoner
5 fartyg
totalt 158 kanoner
Förluster
okänt 44 döda

Slaget vid Fladestrand var ett sjöslag mellan svenska och danska flottstyrkor den 11 april 1712 under det stora nordiska kriget. Slaget slutade oavgjort men resultatet var en taktisk framgång för danskarna då den resulterade i att en dansk konvoj skyddades från den svenska örlogsflottan.

Bakgrunden till slaget var den svenska dominansen på Skagerack och Kattegatt som allvarligt hotade förbindelserna mellan Danmark och det danskstyrda Norge efter Danmarks återinträde i alliansen mot Sverige i det stora nordiska kriget 1709. Den svenska flottan kapade många danska och norska handelsskepp som fördes till svenska västkusten.

I samband med att en större dansk konvoj skulle föras genom vattnen samlades en dansk eskader som skydd mot de svenska örlogsfartygen.

Deltagande skepp

[redigera | redigera wikitext]

Fredrika 52 kanoner
Kalmar 46
Stettin 46
Elfsborg 42
Warberg 42/52
Charlotte 38
Stenbock 36

Fyen 52
Raae 30
Soridder 28
Leopard 24
Loss 24

Slagets förlopp

[redigera | redigera wikitext]

Båda sidorna ankrade sina fartyg på linje och inledde beskjutning med skeppsartilleri. Efter flera timmars artilleribeskjutning drog sig svenskarna tillbaka utan att ha åstadkommit något resultat varvid den danska konvojen kunde passera säkert.