Slaget vid Fleurus (1690) – Wikipedia

Slaget vid Fleurus
Del av pfalziska tronföljdskriget
Slaget vid Fleurus, av Pierre-Denis Martin.
Ägde rum 1 juli 1690 Plats Fleurus, Spanska Nederländerna (i nuvarande Belgien) Resultat Fransk seger
Stridande
Frankrike	Nederländerna Spanien Tysk-romerska riket  England
Befälhavare och ledare
Duc de Luxembourg	Prins Waldeck
Styrka
35 000 [1]	38 000
Förluster
3 000 döda [2] 3 000 sårade	6 000 döda 5 000 sårade 8 000 tillfångatagna

Slaget vid Fleurus var ett slag under det pfalziska tronföljdskriget. Det utspelade sig den 1 juli 1690. Fransmännen vann en avgörande seger, men den hade ingen strategisk betydelse, eftersom fransmännen inte valde att fortsätta sin offensiv, något som gjorde att de allierade kunde söka skydd i Bryssel.

Vid detta slag deltog även svenska hjälptrupper, vilka hade sänts enligt en överenskommelse inom den så kallade stora alliansen (bestående av Republiken Förenade Nederländerna, England, Tysk-romerska riket, Spanien, Savojen samt Sverige, och före 1690 kallad "augsburgska ligan"). En svensk indelt bataljon och två värvade regementen tillfogades svåra skador vid slaget. En av de svenska officerarna var Magnus Stenbock.^[3]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.