Slaget vid Náchod – Wikipedia

Slaget vid Náchod
Del av Tyska enhetskriget
Kavlleristrid under slaget vid Nachod, målning av Richard Knötel.
Ägde rum 27 juni 1866 Plats Náchod, Böhmen Resultat Preussisk seger
Stridande
Preussen	Österrike
Befälhavare och ledare
Karl Friedrich von Steinmetz	Wilhelm von Ramming
Styrka
10 000 man	21 000 man
Förluster
1 122 döda och sårade	5 719 döda och sårade

Slaget vid Náchod 27 juni 1866 under tyska enhetskriget. Preussiska trupper under Karl Friedrich von Steinmetzs befäl besegrade en österrikisk armé på 21 000 man, ledd av Wilhelm von Ramming, vid staden Náchod i Böhmen (nuvarande Tjeckien).

Náchod, som är beläget, vid Elbes biflod Metuje på västra sluttningen av Schlesiska bergen, besattes på kvällen den 26 juni av de preussiska förtrupperna. Följande morgon anlände förstärkningar i form av sex halvbataljoner infanteri och ett halvt jägarkompani. Vid middagstid uppgick den preussiska styrkan till nära 10 000 man.

Efter att ha marscherat oavbrutet i flera dagar nådde von Rammings 21 000 man starka österrikiska armé fram till stadens utkanter. Österrikarna var visserligen numerärt överlägsna, men Steinmetz valde ändå att leverera batalj och grupperade sina trupper i slagordning vid Náchod.

De preussiska trupperna höll fördelaktiga ställningar på en serie höjder kring staden. Trots att hans soldater var utmattade efter marschen beslöt von Ramming att gå till anfall.

De anfallande österrikarna möttes av en intensiv eld från gevär och kanoner och led stora förluster. Efter två misslyckade attacker drog sig österrikarna tillbaka för att gruppera om sig, vilket vållade ett tillfälligt uppehåll av striderna. Ett sista anfall av de österrikiska reserverna fick tillfälligt fick den preussiska linjen att vackla. Framryckningen kom dock att stanna upp, vilket tillät Steinmetz att förstärka sin front med utvilade förband. Ramming, som insåg att en seger var utom räckhåll, gav slaget förlorat och drog tillbaka sina uttröttade trupper från slagfältet.

Österrikarna hade lidit oerhörda förluster med 5 719 döda och sårade mot endast 1 122 på den preussiska sidan. Segern gav preussarna möjlighet att fortsätta framryckningen mot det inre av Böhmen. Nyheten om segern möttes med jubel i Berlin, och Otto von Bismarck fick emottaga spontana hyllningar av en allmänhet hos vilken kriget till en början varit impopulärt.

• Arden Bucholz, Moltke and the German Wars, 1864-1871. Palgrave: New York 2001