Slaget vid Saratoga – Wikipedia

Slaget vid Saratoga
Del av Amerikanska frihetskriget

General Burgoynes kapitulation. Målning av John Trumbull 1822.
Ägde rum 19 september och 7 oktober 1777
Plats Stillwater, Saratoga County, New York, USA
Resultat Första slaget: Brittisk pyrrhusseger
Andra slaget: Avgörande amerikansk seger
Brittisk kapitulation 17 oktober
Stridande
USA USA Kungariket Storbritannien Storbritannien
Befälhavare och ledare
USA Horatio Gates
USA Benedict Arnold
USA Benjamin Lincoln
USA Enoch Poor
USA Ebenezer Learned
USA Daniel Morgan
Kungariket Storbritannien John Burgoyne
Kungariket Storbritannien Simon Fraser 
F.A. Riedesel
Styrka
9 000 (första slaget)[1]
över 12 000 (andra slaget)[2]
över 15 000 (under kapitulationen)[3]
7 200 (första slaget)[4]
6 600 (andra slaget)[2]
Förluster
90 döda
240 sårade[5][6]
440 döda
695 sårade
6 222 tillfångatagna[5][7]

Slaget vid Saratoga ägde rum den 19 september och den 7 oktober 1777 under det Amerikanska frihetskriget, där de amerikanska trupperna vann en stor seger över den brittiska armén.

Den brittiske generalen John Burgoyne ledde en stor invasionsarmé uppför Champlainsjön från Kanada, i hopp om att förena sig med en liknande armé som skulle marschera norrut från New York. Den södra styrkan kom aldrig, och Burgoyne var omgiven av amerikanska styrkor i norra New York. Burgoyne försökte bekämpa två småstrider för att bryta sig ut. Dessa ägde rum under arton dagars mellanrum på samma plats, 14 km söder om Saratoga, New York. Båda slagen misslyckades. Burgoyne blir fångad av överlägsna amerikanska styrkor, och med ingen hjälp i sikte kapitulerade han med hela sin armé den 17 oktober. Hans kapitulation "var en stor vändpunkt i kriget, eftersom amerikanerna vann det utländska biståndet som var den sista ingrediensen som krävdes för segern" Edmund Morgan.[8]

Kapitulation

[redigera | redigera wikitext]

Burgoynes strategi för att separera New England från de södra kolonierna hade börjat bra, men mattades på grund av logistiska problem.[9] Han vann en liten taktisk seger över general Horatio Gates och kontinentalarmén den 19 september vid Freeman's Farm, på bekostnad av betydande förluster. Hans vinster raderades när han återigen anföll amerikanerna den 7 oktober vid Bemis Heights. Burgoyne tvingades därför att retirera, och hans armé var omgiven av den mycket större amerikanska styrkan vid Saratoga, vilket tvingade honom att kapitulera den 17 oktober. Nyheterna om Burgoynes kapitulation bidrog formellt till att få Frankrike att delta i kriget som en amerikansk allierad,[10] även om landet tidigare gav förnödenheter, ammunition och kanoner till amerikanerna, vilket spelade en viktig roll i Saratoga.[11] Denna strid resulterade också i att Spanien anslöt sig med Frankrike i kriget mot Storbritannien.

Första slaget

[redigera | redigera wikitext]

Den första striden, den 19 september, började när Burgoyne flyttade en del av sina trupper i ett försök att flankera den förankrade amerikanska positionen på Bemis Heights.[12] Benedict Arnold placerade stora styrkor i hans väg. Medan Burgoyne lyckades erövra Freeman's Farm kom det till priset av betydande förluster. Småstriderna fortsatte dagarna efter slaget, medan Burgoyne väntade i hopp om att förstärkningar skulle komma från New York. Milisstyrkor fortsatte att komma att öka storleken på den amerikanska armén. Efter flera dispyter inom det amerikanska lägret berövades Arnold av sitt befäl och ersattes av Gates.[13]

Andra slaget

[redigera | redigera wikitext]

Den brittiske generalen Sir Henry Clinton, som förflyttades norrut från New York, försökte att avleda amerikanernas uppmärksamhet genom att erövra två fästningar i Hudsonflodens högländer den 6 oktober. Hans insatser kom för sent att hjälpa Burgoyne. Burgoyne anföll Bemis Heights på nytt den 7 oktober efter att det blev uppenbart att han inte kunde få hjälp i tid. Efter hårda strider drevs Burgoynes styrkor tillbaka till sina tidigare positioner innan slaget den 19 september och amerikanerna erövrade en del av det förskansade brittiska försvaret.

  1. ^ Ketchum (1997), s. 355
  2. ^ [a b] Ketchum (1997), s. 395
  3. ^ Nickerson (1967), s. 436
  4. ^ Luzader (2008), s. 230
  5. ^ [a b] Ketchum (1997), s. 405
  6. ^ Ketchum (1997), s. 371
  7. ^ Ketchum (1997), s. 368
  8. ^ Edmund Morgan, The Birth of the Republic: 1763-1789 (1956), s. 82-83
  9. ^ Ketchum (1997), s. 348
  10. ^ Ketchum (1997), s. 405–448
  11. ^ Springfield Armory
  12. ^ Ketchum (1997), s. 356
  13. ^ Ketchum (1997), s. 385–388

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]