Smärtstillande läkemedel – Wikipedia

Smärtstillande läkemedel eller analgetika^[1] är läkemedel för smärtbehandling.

Vid inflammation och vid vävnadsskada frisätts prostaglandiner som antas öka smärtreceptorernas känslighet, hyperalgesi. Vid användandet av smärtstillande läkemedeltillhörande NSAID-läkemedelsgruppen, det är en engelsk förkortning av non steroidal anti-inflammatory drugs, hämmas produktionen av prostaglandiner.^[2]

Smärtstillande läkemedel delas upp i perifert verkande analgetika och centralt verkande analgetika.

Smärtstillande medel som verkar perifert i kroppen kallas perifert verkande analgetika, och verkar på smärtreceptorer ute i kroppens vävnader.

Smärtlindringen uppnås genom att opioider eller opiater binder till opioidreceptorer i hjärnan och ryggmärgen, det vill säga det centrala nervsystemet, och blockerar smärtimpulserna vilket gör att smärtan upplevs som mindre obehaglig och hotfull. En del opioider har även en lugnande och sedativ effekt, vilket kan vara önskvärt inom sjukvården när det kommer till att behandla patienter i livets slutskede med svåra smärtor.

Opioider har till skillnad från NSAID ingen febernedsättande eller inflammationsdämpande verkan.

Så kallade kombinationspreparat innehåller både Paracetamol och Kodein. Exempel på kombinationspreparat är Panocod och Citodon.

Inom smärtlindring brukar läkemedelstyperna delas upp på en så kallad smärttrappa om 3 steg:

• Steg 1 – mild smärta, perifert analgetika såsom NSAID att föredra
• Steg 2 – måttlig till svår smärta, opioider eller kombinationspreparat nödvändiga
• Steg 3 – svår smärta, starka opioider nödvändiga

• anestetika
• NSAID
• läkemedelsberoende
• smärta
• smärtlindring

• Läkemedelsverket
• FASS