Sogdiska – Wikipedia

Sogdiska var ett iranskt språk som talades i Sogdiana med Marakanda (Samarkand) och området kring floden Zeravsjan som centrum.^[1] Sogderna var aktiva som handelsmän längs Sidenvägen och sogdiska utvecklades till det ledande handelsspråket i hela Centralasien. Tack vare sin stora kommersiella betydelse överlevde sogdiskan, trots den arabiska erövringen av området på 700-talet, till 900-talet i Sogdiana och Östturkestan (Xinjiang). Sogdiskan är ett av de mer betydande östiranska språken med ett rikt böjningssystem och en konservativ grammatik.^[2] Trots sitt stora utbredningsområde finns få tecken på dialektala skillnader.

Sogdiskan har en rik litteratur, och texter med missionsinnehåll för buddhism och manikeism finns bevarade.^[3] Sogdiskan skrevs i två varianter som båda var baserade på det arameiska alfabetet. Den sogdiska skriften är den omedelbara föregångaren till den uiguriska skriften ur vilken sedan den mongoliska skriften utvecklades.^[4] Det idag utdöende språket yaghnobi anses vara en modern variant av sogdiska.^[5]