Solradie – Wikipedia

Solradien används inom astronomin för att beskriva stjärnors och galaxers storlekar. Solradie är en enhet för avstånd som används inom astronomin för att uttrycka storleken på stjärnor i förhållande till solen. Solradien definieras vanligtvis som radien till lagret i solens fotosfär där det optiska djupet är lika med 2/3:

695 700 kilometer är ungefär 10 gånger Jupiters genomsnittliga radie, cirka 109 gånger jordens radie, och 1/215 av en astronomisk enhet, jordens avstånd från solen. Det varierar något från pol till ekvator på grund av dess rotation, vilket inducerar en avplattning i storleksordningen 10 delar per miljon.[1]

För dvärgstjärnor och exoplaneter används ibland Jupiters radie som enhet.
1 RJ = 2,568·10-4 R

Utvecklingen av solluminnositeten, radien och den effektiva temperaturen jämfört med dagens sol. Efter Ribas (2009)[2]

Den obemannade SOHO-rymdfarkosten användes för att mäta solens radie genom att koordinera transiteringar av Merkurius över solytan 2003 och 2006. Resultatet blev en uppmätt radie på 696 342 ± 65 ± kilometer.[3]

Haberreiter, Schmutz & Kosovichev (2008)[4] bestämde att radien som motsvarar solfotosfären skulle vara 695 660 ± 140 kilometer. Detta nya värde är förenligt med helioseismiska uppskattningar. Samma studie visade att tidigare uppskattningar med hjälp av inflektionspunktsmetoder hade överskattat radien med ca 300 km.

Nominell solradie

[redigera | redigera wikitext]

År 2015 antog Internationella astronomiska unionen resolution B3, som definierade en uppsättning nominella omvandlingskonstanter för stjärn- och planetarisk astronomi. Beslutet definierade den nominella solradien (symbol ) till att vara lika med exakt 695 700 km.[5] Det nominella värdet, vilket är det avrundade värdet, inom den osäkerhet som gavs av Haberreiter, Schmutz & Kosovichev (2008), antogs för att hjälpa astronomer att undvika oklarhet när de angav stjärnradier i enheter av solens radie, även om framtida observationer sannolikt kommer att förfina solens faktiska fotosfäriska radie (som för närvarande[6] endast är känd med en noggrannhet av ungefär ±100–200 km).

Solradier som enhet är vanliga när man beskriver rymdfarkoster som rör sig nära solen. Två rymdfarkoster under 2010-talet är:

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Solar radius, 2 september 2021.
  1. ^ ”NASA RHESSI oblateness measurements 2012”. Arkiverad från originalet den 17 september 2018. https://web.archive.org/web/20180917185431/https://science.nasa.gov/science-news/science-at-nasa/2008/02oct_oblatesun/. Läst 9 september 2021. 
  2. ^ Ribas, Ignasi (augusti 2009). ”The Sun and Stars as the Primary Energy Input in Planetary Atmospheres”. Proceedings of the International Astronomical Union 5 (S264 [Solar and Stellar Variability: Impact on Earth and Planets]): sid. 3–18. doi:10.1017/S1743921309992298. https://www.cambridge.org/core/services/aop-cambridge-core/content/view/293C0314C44A1A4AAF8175A3C288B50B/S1743921309992298a.pdf/sun_and_stars_as_the_primary_energy_input_in_planetary_atmospheres.pdf. 
  3. ^ Emilio, Marcelo; Kuhn, Jeff R.; Bush, Rock I.; Scholl, Isabelle F. (2012). ”Measuring the Solar Radius from Space during the 2003 and 2006 Mercury Transits”. The Astrophysical Journal 750 (2): sid. 135. doi:10.1088/0004-637X/750/2/135. https://arxiv.org/abs/1203.4898. 
  4. ^ Haberreiter, M; Schmutz, W; Kosovichev, A.G. (2008). ”Solving the Discrepancy between the Seismic and Photospheric Solar Radius”. Astrophysical Journal 675 (1): sid. L53–L56. doi:10.1086/529492. https://arxiv.org/abs/0711.2392. 
  5. ^ Mamajek, E.E.; Prsa, A.; Torres, G.; et, al. (2015). ”IAU 2015 Resolution B3 on Recommended Nominal Conversion Constants for Selected Solar and Planetary Properties”. https://arxiv.org/abs/1510.07674. 
  6. ^ Meftah, M; Corbard, T; Hauchecorne, A.; Morand, F.; Ikhlef, R.; Chauvineau, B.; Renaud, C.; Sarkissian, A.; et al. (2018). ”Solar radius determined from PICARD/SODISM observationsand extremely weak wavelength dependence in the visibleand the near-infrared”. Astronomy & Astrophysics 616: sid. A64. doi:10.1051/0004-6361/201732159.