Lustslott – Wikipedia

Ett lustslott (ty:Lustschloss, fr:maison de plaisance, eng:pleasure palace) är ett slott där ägaren uppehåller sig någon del av året för rekreation.^[1]

Genom historien har härskare låtit bygga palats och villor som legat avsides i vacker natur där de tillbringat kortare tider, borta från plikter och stridigheter, i avskildhet och med nöjen. I Europa blev denna typ av hus, som kom att kallas lustslott, mycket populära på 1600- och 1700-talen. Det började i Frankrike där adelsmän och monarker under 1600-talet lät bygga sig "maisons de plaisance" i tidstypisk barock- och rokokostil. Modet spred sig snart över hela Europa och levde vidare under 1700-talets klassicistiska epok och fortsatte in i romantiken.

Lustslott är ett vitt begrepp som kan innefatta allt ifrån slott med egen park till jaktslott och mindre hus som ligger avsides och naturskönt.

• 
  Schloss Favorite, 1730, jakt- och lustslott i Rastatt-Förch, Tyskland.
• 
  Château de Bagatelle, 1777, Bois de Boulogne, Paris, Frankrike.
• 
  Gustav III paviljong,1787, Hagaparken, Stockholm.
• 
  Liselund gamle slott, cirka 1790, Møn, Danmark.
• 
  Oscarshall, cirka 1850, Bygdøy, Oslo, Norge.

• Rosendals slott
• Kina slott
• Gustav III:s paviljong

• Karlbergs slott
• Hagaparken
• Lusthus
• Eremitage
• Fåfänga (byggnad)

• Trädgårdskonstens historia 3000 år av Penelope Hobhouse, Natur & Kultur, 2004, ISBN 91-27-35528-4
• Maison de plaisance and german architecture in 18th century. av Ichikawa Hidekazu i Journal of Architecture, 2000, Vol.n°.535;, page.277-284.