Sopnedkast – Wikipedia

Sopnedkast är ett schakt, oftast i flerbostadshus, med etagevis placerade och luckförsedda inkastöppningar för insamling av hushållssopor. Moderna sopnedkast byggdes vanligen med roterande ställ med 4–10 säckar och varje säck hade en volym på 240 liter.^[1]

Sopnedkastets uppfinning brukar tillskrivas arkitekten Sven Wallander. Under resan till New York 1920 fick Wallander idén^[2] till sopnedkastet. Han utvecklade konceptet och 1923 installerades det allra första sopnedkastet i Sverige^[2] i ett hus på Valhallavägen i Stockholm. Wallander sökte patent för konceptet 1930^[3] och patentet godkändes^[3] 1934. Under 1930-talet infördes det som standard av HSB och kom inom kort att tillhöra svensk byggnorm.^[3] Inte desto mindre fanns redan 1912 sopnedkast i Berlin, enligt tyskt patent 238346 och 238393.

I takt med den arbetsmiljödrivna övergången till hjulförsedda plastkärl rymmande vanligen 660 liter, har sopnedkastet gradvis kommit att överges som standard.

I dag byggs få byggnader med sopnedkast på alla våningar, dock har många valt att bygga nedkastet på bottenvåningen, så som Turning Torso i Malmö. Som komplement finns det olika automatiska sophanteringssystem som kan anslutas till sopnedkasten, så som sopsug & Roco^[4] komprimator med pneumatisk transport.

• Sopsug