Spaceship One – Wikipedia

	SpaceShipOne
	SpaceShipOne i juni 2004
Beskrivning
Besättning	1 st
Första flygning	20 maj 2003
Tillverkare	Scaled Composites
Antal tillverkade	1 st
Data
Längd	5 m
Spännvidd	5 m
Vingyta	15 m²
Tomvikt	1 200 kg
Motor(er)	1 × SpaceDev N2O/HTPB
Dragkraft	73,5 kN
Prestanda
Max. hastighet	mach 3,09
Max. flyghöjd	112 000 m
Stigförmåga	420 m/s
Dragkraft/vikt:	2,08
Vingbelastning	240 kg/m3
Ritning

SpaceShipOne är den bemannade rymdfarkost som med Mike Melvill som pilot den 21 juni 2004 nådde en höjd av 100 km, den av NASA, USA:s flygvapen och FAI definierade gränsen för var rymden börjar^[1], Nasa delar ut en eftertraktad medalj till alla som flugit på denna höjd. SpaceShipOne är den första framgångsrika privatfinansierade rymdfarkost som någonsin byggts. Den är designad av Burt Rutans företag Scaled Composites och finansierad av bland andra Paul Allen, en av grundarna av Microsoft. Projektet var ett försök att vinna "Ansari X Prize" och bevisa att deras idé fungerade - vilket de också lyckades med den 4 oktober samma år. En rymdbas för framtida resor är planerad i New Mexico där delstaten står för del av byggkostnaden har genomförts och denna rymdbas används nu. En rymdbas som föreslagits är Esrange i Kiruna.

SpaceShipOne har dragits tillbaka från aktiv flygning och finns nu på Smithsonian National Air and Space Museum i Washington DC. En större uppföljare SpaceShipTwo finns och har även använts.

Flygningar

SpaceShipOnes flygningar är numrerade. En eller två bokstäver läggs till numret för att indikera vilken typ av uppdrag det handlar om. Ett C betyder att flygningen var en captive carry-flygning, det vill säga att den följde med som passiv "passagerare" till moderplanet. G anger en odriven glidflygning, P anger en driven flygning. Om den faktiska flygningen skiljer sig från den planerade flygningen gällande uppdragskategori, så läggs, istället för en, två bokstäver till numret: den första anger planerat uppdrag och den andra anger faktiskt genomfört uppdrag.

I tabellen nedan anges topphastigheten i form av machtalet vid raketens brinnslut. Det är inte fråga om någon absolut hastighet.

SpaceShipOne släpps från White Knight uppe i luften och flyger sedan med sin raketmotor ytterligare uppåt, mot rymden. White Knight och SpaceShipOne landar separat efteråt.

SpaceShipOnes flygningar
Flygning	Datum	Topphastighet	Altitud	Varaktighet	Pilot
01C	20 maj 2003			1 tim 48 min	obemannad
02C	29 juli 2003			2 tim 06 min	Mike Melvill
03G	7 augusti 2003			0 tim 19 min	Mike Melvill
04GC	27 augusti 2003			1 tim 06 min	Mike Melvill
05G	27 augusti 2003			10 min 30 s	Mike Melvill
06G	23 september 2003			12 min 15 s	Mike Melvill
07G	17 oktober 2003			17 min 49 s	Mike Melvill
08G	14 november 2003			19 min 55 s	Peter Siebold
09G	19 november 2003			12 min 25 s	Mike Melvill
10G	4 december 2003			13 min 14 s	Brian Binnie
11P	17 december 2003	Mach 1,2	20,7 km	18 min - 10 s	Brian Binnie
12G	11 mars 2004			18 min - 30 s	Peter Siebold
13P	8 april 2004	Mach 1,6	32,0 km	16 min 27 s	Peter Siebold
14P	13 maj 2004	Mach 2,5	64,3 km	20 min 44 s	Mike Melvill
15P	21 juni 2004	Mach 2,9	100,1 km	24 min 05 s	Mike Melvill
16P	29 september 2004	Mach 2,92	102,9 km	24 min 11 s	Mike Melvill
17P	4 oktober 2004	Mach 3,09	112,0 km	23 min 56 s	Brian Binnie

SpaceShipOne förvaras i dag vid National Air and Space Museum i Washington D.C..

Källor

^ Håkan Abrahamson (21 juni 2004). ”Första privata rymdfärden lyckades” (på svenska). Ny teknik. https://www.nyteknik.se/digitalisering/forsta-privata-rymdfarden-lyckades-6444386. Läst 30 april 2021.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Spaceship One.

[1] Håkan Abrahamson (21 juni 2004). ”Första privata rymdfärden lyckades” (på svenska). Ny teknik. https://www.nyteknik.se/digitalisering/forsta-privata-rymdfarden-lyckades-6444386. Läst 30 april 2021.

[1]