Stadgar – Wikipedia

Stadgar är de interna regler som gäller för föreningar eller stiftelser.

Ekonomiska föreningar, bostadsrättsföreningar, ideella föreningar eller stiftelser kan inte bildas utan att stadgar har antagits eller godkänts.

Stadgarna för en ekonomisk förening ska enligt svensk lag innehålla

  • föreningens firma,
  • den ort i Sverige där föreningens styrelse ska ha sitt säte,
  • ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art,
  • den insats med vilken varje medlem ska delta i föreningen, hur insatserna ska fullgöras
  • antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer samt tiden för deras uppdrag,
  • vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma,
  • vilken tid föreningens räkenskapsår ska omfatta.[1]

Även Sveriges Advokatsamfund har stadgar, som fastställts av regeringen.[2]

En förenings stadgar kontrolleras i samband med att en förening registreras och föreningen kan inte registreras innan stadgarna uppfyller de krav lagen ställer. Icke-registrerade föreningar skall i princip följa föreningslagen ”till tillämpliga delar”. Ändringar i stadgarna skall anmälas till föreningsregistret vid patent- och registerstyrelsen. Bestämmelser som skall kunna ändras utan sådan anmälan tas in i arbetsordningar och motsvarande dokument. I föreningens stadgar skall nämnas:

  • föreningens namn,
  • den kommun i Finland som är föreningens hemort,
  • föreningens syfte och verksamhetsformer,
  • medlemmarnas skyldighet att betala medlemsavgifter och andra avgifter till föreningen,
  • antalet styrelsemedlemmar och revisorer i föreningen eller deras minimi- och maximiantal samt deras mandattid,
  • föreningens räkenskapsperiod,
  • när föreningens styrelse och revisorer skall väljas, bokslutet fastställas och beslut om ansvarsfrihet fattas,
  • sättet och tiden för kallelse till föreningsmöte samt
  • hur föreningens tillgångar skall användas, om föreningen upplöser sig eller upplöses.
  1. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 3 maj 2012. https://web.archive.org/web/20120503130054/https://lagen.nu/1987:667#. Läst 9 september 2008. 
  2. ^ 8 kap. rättegångsbalken (1942:740)

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]