Standardiseringsorgan – Wikipedia

Ett standardiseringsorgan är en organisation vars primära verksamhet är att utveckla, samordna, utfärda, ändra, återutgiva, tolka eller på annat sätt framställa tekniska standarder som ämnar tillgodose behoven hos berörda användare[1].

Organisationerna har olika intresseområden och kan innefatta allt mellan steghöjd i våningstrappor, standarder inom elektronik, arbetsredskap, hushållsprodukter, vård och miljö etc.

Huvudman för standardiseringen i Sverige är Sveriges Standardiseringsförbund som också ansvarar för det officiella registret över svensk standard. De tre organisationerna som, var och en inom sitt område, fastställer svensk standard är SIS, SEK och ITS[2][3].

Utanför Sverige finns bland annat standardiseringsorganen ISO, IEC, ITU, CEN, CENELEC och ETSI[4].

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Engelska Wikipedia”. Arkiverad från originalet den 17 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150517080614/http://skaradet.se/lankar.html. Läst 15 oktober 2012. 
  2. ^ ”ITS webbplats”. http://www.its.se. Läst 15 oktober 2012. 
  3. ^ SIS
  4. ^ ”SKA-rådets webbplats”. Arkiverad från originalet den 17 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150517080614/http://skaradet.se/lankar.html. Läst 15 oktober 2012. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Standardiseringsorgan&oldid=52516920”