Staurolit – Wikipedia

Staurolit
Staurolit från Pestsovye Keivy, Keivybergen, Kolahalvön, Ryssland, 2,5 x 2,2 x 1 cm
Staurolit från Pestsovye Keivy(Песцовые Кейвы), Keivybergen, Kolahalvön, Ryssland, 2,5 x 2,2 x 1 cm[1]
KategoriNesosilikat
GruppStaurolitgruppen
Strunz klassificering09.AF.30
Kemisk formel(Fe2+,Mg,Zn)2(Al,Fe3+)9(Si,Al)8O48(O, OH) 2-4[2]
FärgMörkt rödbrun till svartbrun, gulbrun, sällan blått; blek gyllene gul i tunnslip
BildningsmiljöI glimmerskiffrar, kvartsiter och hornfelser
FörekomstsättVanligen i prismatiska kristaller och tvillingar
KristallstrukturMonoklina (pseudorombisk)
TvillingbildningVanligen som 60 ° tvillingar, mindre vanliga som 90 ° kors tvillingar
SpaltningDistinkt på {010}
BrottSvagt mussligt
HållbarhetSpröd
Hårdhet (Mohs)7–7½
GlansSvag glasglans till harsartad
Ljusbrytningnα=1,736 till 1,747

nβ=1,740 till 1,754

nγ=1,745 till 1,762
Dubbelbrytningδ=0,009–0,015
Optisk karaktärTvåaxlig (+)[3]
Dispersionr> v; svag
PleokroismX = färglös; Y = ljusgul; Z = gyllengul
TransparensTransparent till opak
StreckfärgVit till gråaktig
Densitet3,74–3,83
LöslighetOlöslig i syror[4]

Staurolit är ett rödbrunt till svart, mestadels ogenomskinligt, nesosilikatmineral med en vit streckfärg. Mineralet bildar ofta karaktäristiskt korsformade tvillingar.

Namnet staurolit härrör från de grekiska, stauros för kors och lithos för sten med hänvisning till allmän tvillingbildning.

Sammansättning

[redigera | redigera wikitext]

Staurolit har den nominella kemiska formeln: Fe2+2Al9Si4O23OH. Magnesium, zink, mangan och litium kan substituera det tvåvärda järnet, trevärtjärn kan ersätta aluminium och aluminium kan ingå på kislets plats.

Staurolit kristalliserar i det monoklina kristallsystemet och har Mohs-hårdhet 7 till 7½.

Tvärformen i de korsformede tvillingarna är antingen vinklad 60° eller 90°. I prover finns ofta makroskopiskt synliga staurolitkristaller av prismatisk form. Mineralet bildar ofta porfyroblaster.

Staurolit är ett regionalt intermediärt till hög-metamorft mineral. Det förekommer tillsammans med almandingranater, glimmer och kyanit, liksom albit, biotit och sillimanit i gnejs och metamorfa skifferbergarter.

Staurolit har påträffats i Lepontinalperna i Schweiz och i Selbu, Norge. Staurolit finns i Fairy Stone State Park i Patrick County, Virginia. Fynd finns också från Island Park, Idaho, nära Henrys Lake, New Mexico och nära Blanchard Dam i Minnesota. Staurolit är ett ganska vanlig accessoriskt mineral i Bergslagen och Skelleftefältet.[2]

Symbolmineral

[redigera | redigera wikitext]

Staurolit är det officiella statliga mineralet i delstaten Georgia i USA.

Staurolit är ett av de indexmineral som används vid bland annat petrologiska analyser för att uppskatta vid vilken temperatur, djup, och tryck som en bergart har undergått metamorfos. Staurolitförande bergarter har i Norge använts till kvarnstenar (selbukvernstein).[5]

Kristaller kan även använts som ädelsten[6] i till exempel amuletter.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ [1] mindat.org om en rysk fyndort för staurolit
  2. ^ [a b] L-H Hedin, M Jansson, 2007, Mineral i Sverige, sidan 151, ISBN 978-91-88528-58-2
  3. ^ [2] optiska data för staurolit från mindat.org
  4. ^ H. J. Rösler 1984, Lehrbuch der Mineralogie 3. Auflage, sidan 490, VEB Deutscher Verlag für Grundstoffindustrie,Leipzig
  5. ^ [3] Exempel från Store norske leksikon på nyttoföremål från Norge
  6. ^ Walter Schumann 2002, Ädelstenar och prydnadsstenar, 13:e utökade och uppdaterade upplagan, ISBN 978-91-6319-069-8 sidan 228