Stefan–Boltzmanns lag – Wikipedia

Stefan-Boltzmanns lag beskriver värmestrålningen för en kropp med temperaturen ${\displaystyle T}$ till en omgivning med temperaturen ${\displaystyle T_{0}}$. ${\displaystyle \epsilon }$ är emissionskoefficienten och är en konstant som ligger i intervallet (0,1]. ${\displaystyle \epsilon }$ avgör hur mycket strålningsutbytet mellan kropparna är. För en perfekt svartkropp använder man ${\displaystyle \epsilon =1}$. Typiskt är att man använder ${\displaystyle \epsilon =1}$ vilket är en approximation. ${\displaystyle \sigma }$ betecknar Stefan-Boltzmanns konstant med värdet

${\displaystyle \sigma }$ = 5,67·10⁻⁸ W m^-2 K^-4

Stefan-Boltzmanns värmestrålningslag skrivs som:

${\displaystyle {\frac {dQ}{dt}}=\epsilon \sigma (T^{4}-T_{0}^{4})A}$

där ${\displaystyle {\frac {dQ}{dt}}}$ betecknar värmetransporten från kroppen till dess omgivning (med enheten J/s = W), och ${\displaystyle A}$ betecknar arean av den strålande kroppens yta.

Jožef Stefan visade först lagen i ett experiment 1879. 1884 lyckades Ludwig Boltzmann även härleda den teoretiskt.

• Wikimedia Commons har media som rör Stefan–Boltzmanns lag.
  Bilder & media