Stig Engström (skådespelare) – Wikipedia

För den person som figurerat i utredningen av mordet på Olof Palme, se Stig Engström (Skandiamannen).
Stig Engström
Stig Engström i Omaka par 1988 på Maximteatern.
Stig Engström i Omaka par 1988 på Maximteatern.
FöddStig Gunnar Engström[1]
14 januari 1942 (82 år)
Oscars församling i Stockholm[1]
Utbildad vidTeaterhögskolan i Malmö
HemortUppväxt i Göteborg
Betydande roller
Björn H:son Larsson i Göta kanal
Stig Öberg i Öbergs på Lillöga
Bo Jarnebring i Anna Holt
IMDb SFDb

Stig Gunnar Engström, född 14 januari 1942 i Oscars församling i Stockholm,[1] är en svensk skådespelare.[2]

Engström är officersson och växte upp i Göteborg. Han genomgick en restaurangutbildning och arbetade som servitör, bland annat på Amerikabåtarna. Han sökte sig till skådespelaryrket och började att studera vid Calle Flygare Teaterskola. Han fortsatte studierna vid Statens scenskola i Malmö 1964–1967.[3]

Skådespelarkarriär

[redigera | redigera wikitext]

Han fick anställning vid Sandrewateljéerna och scendebuterade 1967 i föreställningen En flicka på gaffelnIntima teatern. Han filmdebuterade i Yngve Gamlins Badarna (1968) och fick sitt genombrott året efter i Vilgot Sjömans Ni ljuger. För denna roll fick han 1970 motta en Silver Hugo. Han engagerades vid Riksteatern och var senare med att bilda Fria Proteatern där han var verksam 1971–1981. Efter ett par år vid Stockholms stadsteater blev han frilans. 1980 belönades han med Teaterförbundets Vilhelm Moberg-stipendium.[2]

1981 spelade han rollen som Björn H:son Larsson i Göta kanal eller Vem drog ur proppen? och 1983 gjorde han en uppmärksammad roll i TV-serien Öbergs på Lillöga. Samtidigt var han verksam vid olika privatteatrar, bland annat Vasateatern, och var även programvärd för TV-underhållningsprogrammet För nöjes skull. Under 1990-talet gjorde han sig bemärkt i TV-serierna Vänner och fiender och Anna Holt.[2]

Stig Engström har sedan 1996 medverkat i Söderblomspelet i Trönö. Stig Engström har där bland annat gjort rollen som Nathan Söderbloms far Jonas Söderblom.

Tillsammans med skådespelaren Anneli Martini har han sonen Felix Engström som också är skådespelare.[2] Stig Engström gifte sig sedan med skådespelaren Mia Benson 1976[1] men de är numera skilda. De har tillsammans två barn.

Roller (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1980 Borgmästarens son Draken
Jevgenij Sjvarts
Stefan Böhm Fria Proteatern[4]
1982 Mario Batone nr:5 Maratondansen
Horace McCoy
Fred Hjelm Stockholms stadsteater
1983 Garry Lejeune Rampfeber
Michael Frayn
Per Gerhard Vasateatern[5]
1984 Orin Scrivello En fasansfull affär
Alan Menken och Howard Ashman
Bengt Blomgren Riksteatern[6]
1987 Jesus Omaka par
Neil Simon
Lars Amble Maximteatern[7]
1991 Vince Fontaine Grease
Jim Jacobs och Warren Casey
Runar Borge Chinateatern[8]
1996 Rollo Peters Maratondansen
Horace McCoy
Johan Huldt Parkteatern
Reklamfilmare m.fl. Rika barn leka bäst
Carin Mannheimer
Lena Söderblom Stockholms stadsteater
1997 Kommissarien Spelman på taket
Jerry Bock, Sheldon Harnick och Joseph Stein
Georg Malvius Stockholms stadsteater
2014 Tinas pappa Kikkiland
Dennis Magnusson
Dennis Sandin Göteborgs stadsteater[9]
  1. ^ [a b c d] Sveriges befolkning 1990: Engström, Stig Gunnar
  2. ^ [a b c d] ”Stig Engström”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=68003&iv=OVERVIEW. Läst 22 december 2013. 
  3. ^ ”Tidigare studenter, 1967”. Teaterhögskolan i Malmö. http://www.thm.lu.se/sites/thm.lu.se/files/sk_ut_1967.pdf. Läst 23 november 2017. 
  4. ^ Bengt Jahnsson (28 september 1980). ”Lysande Fria Pro: Nu sprutar 'Draken' eld”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/tidning/1980-09-28/265/20. Läst 16 september 2017. 
  5. ^ Marcus Boldemann (24 september 1983). ”Succén är given - Strålande premiärer: Rasande rolig komedi”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-09-24/259/20. Läst 30 augusti 2015. 
  6. ^ Marcus Boldemann (21 september 1984). ”'En fasansfull affär' - Hygglig teaterafton”. Dagens Nyheter: s. 28. https://arkivet.dn.se/tidning/1984-09-21/257/28. Läst 17 februari 2019. 
  7. ^ Ingegärd Waarenperä (27 september 1987). ”'Omaka par' på Maxim: Kvinnlig komedikonst”. Dagens Nyheter: s. 24. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1987-09-27/262/24. Läst 25 januari 2016. 
  8. ^ Marcus Boldemann (8 september 1991). ”Tryck och charm i Grease: På China sitter 50-talsrocken och brylkrämen som den ska”. Dagens Nyheter: s. B4. https://arkivet.dn.se/tidning/1991-09-08/244/24. Läst 25 maj 2019. 
  9. ^ Mikael Löfgren (2 mars 2014). ”Tonträff som bär hela vägen”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/tontraff-som-bar-hela-vagen/. Läst 6 mars 2022. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]