Stigmatisering (religion) – Wikipedia

För den sociologiska betydelsen, brännmärkning av en grupp i samhället, se stigmatisering (sociologi).

Stigmatisering (av stigma) innebär att kroppen utan vetenskaplig förklaring får blödande sår som liknar de Jesus fick vid sin korsfästelse. Fenomenet är omtvistat; inom Romersk-katolska kyrkan räknas det som ett mirakel. Såren uppträder på samma ställen som Kristi sår, det vill säga i händer, på fötter, i pannan, i sidan och ibland på andra delar av kroppen. Såren uppstår oftast i samband med en stark inlevelse i Jesu lidandeshistoria, ibland beledsagade av extatiska visioner.

Den förste som Katolska kyrkan erkänner ha haft stigmata var Franciskus av Assisi; man firar hans stigmatisering den 17 september. Det första beskrivna fallet är från ärkebiskopen i Canterbury Stephen Langton i England år 1222. Katolska kyrkan erkänner åtminstone 62 fall, men hundratals har rapporterats. Under 1900-talet tillhör Padre Pio, helgonförklarad 2002, de mest kända stigmatiserade personerna dock inte utan att orsaken till såren ifrågasatts.^[1]

• Lucia av Narni, saligförklarad
• Caterina av Ricci, helgon
• Katarina av Siena, helgon
• Anna Katharina Emmerick
• Franciskus av Assisi, helgon
• Gemma Galgani, helgon
• Veronica Giuliani, helgon
• Johannes av Gud, helgon
• Melanie Calvat, saligförklarad
• Marie-Julie Jahenny
• Faustina Kowalska, helgon
• Marie de l'Incarnation, saligförklarad
• Marie Rose Ferron
• Marcelline Pauper, en syster^{[förtydliga]} i Nevers
• Marthe Robin
• Therese Neumann
• Padre Pio, helgon
• Rita av Cascia, helgon
• Myrna Nazzour
• Zlatko Sudac
• Heili Tauriainen, inofficiellt hertiginnan av Lappland 1805-1817

• The Catholic Encyclopedia: Mystical Stigmata
• A History of Stigmata
• Medicine: St. Francis' Stigmata