Storöronfladdermöss – Wikipedia

Storöronfladdermöss
Megaderma spasma, teckning från senare 1800-talet
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljStoröronfladdermöss
Megadermatidae
Vetenskapligt namn
§ Megadermatidae
AuktorH. Allen, 1864[1]
Släkten

Afropterus
Cardioderma
Lavia
Macroderma
Megaderma

Necromantis
Hitta fler artiklar om djur med

Storöronfladdermöss (Megadermatidae), är fladdermusfamilj som återfinns i centrala Afrika, österut genom södra Asien och till Australien. De är relativt stora fladdermöss, och sträcker sig mellan 6,5–14 cm i huvud-kroppslängd.[2] De har stora ögon, stora öron, och framträdande näsblad.

Kännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Arterna når en vikt mellan 20 och 200 gram. Arten Macroderma gigas är störst i underfamiljen Microchiroptera. Kännetecknande är de stora öronen som vid basen är sammanlänkade genom hud och som gav familjen sitt svenska namn. Näsbladet har samma funktion som en megafon. Fladdermössen utstöter läten i ultraljud som förstärks av näsbladet för en bättre ekolokalisering. Andra läten med vanlig ljud hjälper att försvara reviret[2]. Den del av flyghuden som sitter mellan de bakre extremiteterna är bra utvecklade, däremot saknar storöronfladdermöss svansen[3].

Dessa fladdermöss har inga övre framtänder men deras hörntänder är därför stora och utrustade med en extra spets. Tandformeln är I 0/2 C 1/1 P 1-2/2 M 3/3, alltså 26 till 28 tänder.[2]

Levnadssätt, systematik, hot

[redigera | redigera wikitext]

Med undantag av arten Lavia frons som främst vistas i trädkronan vilar de i grottor, berssprickor, byggnader och trädens håligheter. Ibland sover upp till 100 individer tillsammans. Dessa fladdermöss är köttätare, Lavia frons äter bara insekter och de andra även mindre ryggradsdjur som gnagare, fåglar, ödlor samt till och med små fladdermöss.[3]

Familjen bildas av sex arter fördelade på fem släkten:

De tidigaste fossilen finns från senare eocen och tidig oligocen.[2]

IUCN listar nästan alla arter som livskraftiga (least concern), bara Macroderma gigas klassificeras som sårbar (vulnerable).[4]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 4 augusti 2010. med följande källa:
  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899
  1. ^ http://www.departments.bucknell.edu/biology/resources/msw3/browse.asp?s=y&id=13800861
  2. ^ [a b c d] Megadermatidae på Animal Diversity Web (engelska), besökt 19 augusti 2010.
  3. ^ [a b] Nowak, R. M. (1999) sid.324−325, Megadermatidae.
  4. ^ MegadermatidaeIUCN:s rödlista, besökt 19 augusti 2010.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]