Kopparberget – Wikipedia

 Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-04)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Ej att förväxla med Kopparberg.
Stöten i Stora Kopparberget, teckning av Carl Svante Hallbeck 1877.

Kopparberget, under medeltiden Tiskasjöberg, är ett äldre namn på Falun och dess koppargruva. Det har gett namn åt Kopparbergs län. Gruvan vid Kopparberget omnämns första gången i bevarade skriftliga källor 1288 och kallas då Tiskasjöberg. Brytningen av malmen hade då pågått åtminstone sedan 1000-talet.

Driftsorganisationen är känd genom kung Magnus Erikssons 17 februari 1347 utfärdade privilegiebrev och en brytningsordning, daterad 19 februari 1360. Berget ägdes efter 1395 helt av kungen som regale och bergsmännen betalade avrad för malmen som bröts. I början av 1500-talet fanns vid berget omkring hundra arbetare varav många hade hamnat där genom bergsfriden (asylrätten) såsom straffångar, lösdrivare och krigsfångar.

Den senmedeltida kopparproduktionen vid gruvan beräknas till omkring 500–600 skeppund råkoppar per år omkring år 1360 och säkra uppgifter från tullräkenskaper föreligger om runt 2 300 skeppund på 1490-talet. Bergets förvaltning styrdes av en bergsfogde och ett råd av fjorton bergsmän. Inom rådet utsågs två rådmän som fungerade som domare respektive bergmästare. Den äldste kände bergsfogden var Gereka Skiptare som nämns 1351. Under medeltiden sköttes brytningen av bergsmännens gruvdrängar och dagkarlar.

Under 1600-talet börjar det alltmer att kallas Stora Kopparberget för att skiljas från Nya Kopparberget.

Bergsfogdar

[redigera | redigera wikitext]

Flera av bergsfogdarna nämns som rådsmedlemmar både före och efter det att de haft uppgiften som fogde. Årtalen nedan hänvisar till de år de är nämnda i bevarade dokument. De följande bergsfogdarna under medeltiden som är kända var:

Gereka Skiptare 1351
Bernt van Kamen 1395
Hans Brännekettil 1439
Jöns Ingemarsson (Hjort af Ornäs) 1441
Erik Bengtsson (Oxenpanne) 1452
Vilkin Olsson 1463
Peder Henriksmåg 1474, 1477
Knut Jönsson i Gamlaberget (Svinhufvudsläkten) 1481, 1484
Hans Olsson (Stierna) 1485
Hans Jeppesson (Simla) (eller Svinhufvud) 1491-1493
Hans Jeppesson i Risholm (Svinhufvud) 1496
Nils Månsson (Svinhufvud) 1498, 1499, 1500
Kristoffer Olsson (bergmästare) (Stjärna) 1502, 1505, 1506
Hans Jeppesson i Risholm (Svinhufvud) 1511, 1513
Måns Nilsson i Aspeboda 1515
Kristoffer Olsson (bergmästare) (Stjärna) 1521
Peder Svensson i Vibberboda 1523
Måns Nilsson i Aspeboda 1521
Erik Hansson i Aspeboda 1526-1528
Jöns Olsson 1529, 1531, 1533
Anders Persson i Kämparvet 1534
Harald Olofsson Befallningsman St. Kopparberget 1626 Bergmästare Nya Kopparberg 1637

Bergmästare (från 1762 Bergshauptman) [1]

[redigera | redigera wikitext]

Bergmästare i det andra bergmästardömet Stora Kopparbergs bergslag som bildades 1637. Från 1762 kallades benämndes befattningen som Bergshauptman. Bergmästardömet avvecklades 1869.

Geschworner (från 1762 Bergmästare) [2]

[redigera | redigera wikitext]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Forsslund, Karl Erik. Med Dalälven från källorna till havet Del 3. Söder Dalälven. Bok 5. Falu gruva och Stora Kopparbergs bergslag. sid. 300 
  2. ^ Almqvist, Joh. Ax. (1909). Bergskollegium och bergslagsstaterna 1637-1857. sid. 133-134 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kopparberget&oldid=55871369”