Sultan – Wikipedia

Sultan
Hussein Kamil, Egyptens sultan 1914-1917.

Sultan (arabiska: سلطان, sulṭān; ursprungligen med betydelsen ”herravälde”)[1] är en muslimsk härskartitel. I Koranen beskrivs sultanen som innehavare av andlig makt och Guds skugga på jorden.[1][2] Den härskare som enligt traditionen är att betrakta som sultan har förutom världslig makt även religiös auktoritet över muslimerna inom sitt herravälde. Detta ska dock inte uppfattas som att sultanen är en religiös lärare. En sultans rike kallas sultanat.

Den förste härskare som bar titeln var den afghanske härskaren Mahmud av Gazna 9981030 i östra Afghanistan. Därefter utvecklades den till en personlig regenttitel hos seldjukerna, från år 1055.[1]

Sultantiteln var länge förhållandevis exklusiv och förlänades ofta av kaliferna, varefter användandet spreds vidare.[1]

Titeln har sedan använts i bland annat Osmanska riket (fram till 1922[1]), Indien och Egypten. 1856 till 1964 fanns sultanatet Zanzibar. I Marocko var monarkens titel sultan tills 1957, då Mohammed V ändrade sin titel till kung.[3]

Det finns idag två stater som är suveräna sultanat: Brunei[4] och Oman.[5] Därutöver finns underlydande sultanat i Malaysia[6] och i YogyakartaJava.[7]

Regentlängder

[redigera | redigera wikitext]
Osmanska riket
Indien
Egypten
Marocko
Brunei
Oman