French
DeutschSvanödlor – Wikipedia
| Svanödlor Status i världen: Fossil Stratigrafisk utbredning: jura - krita | |
 Plesiosaurus dolichodeirus teckning. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Svanödlor Plesiosaurier Plesiosauria |
| Vetenskapligt namn | |
| § Plesiosauria | |
| Auktor | De Blainville, 1835 |
| Överfamiljer | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Svanödlor eller plesiosaurier (vetenskapligt namn: Plesiosauria)[1] är en stor grupp (klad eller ordning) utdöda marina reptiler som levde under större delen av mesozoikum (från cirka 203 miljoner år sedan) och fram till K/T-utdöendet för 65,5 miljoner år sedan.
För framdrift hade svanödlor två fenpar liksom havssköldpaddor. De simmade genom att slå med det ena paret så att det andra pressades uppåt av strömmarna.
Etymologi
[redigera | redigera wikitext]Namnet svanödla är unikt till Norden, jämför danska och norska: svaneøgler, isländska: svaneðlur samt finska: joutsenliskot (”svanödlor”), och uppkom efter att flertalet tillhörande arter hade långa halsar likt en svan (”svanhalsad ödla”) för att fånga fisk med.
Det vetenskapliga namnet Plesiosauria samt den svenska böjningen plesiosaurier kommer av klassisk grekiska: πλησίος + σαυρος, plesios + saurus, för ”nära till ödla”, ungefär i betydelsen nästan ödla eller angränsande till ödla.
Utseende
[redigera | redigera wikitext]De största exemplaren var 15 meter långa. Svansen var däremot kort. Svanödlor förekom i alla världshav. De hade fiskar, fisködlor och bläckfiskar som föda. I magsäcken hittades stenliknande föremål. Det är oklart om de förbättrade ämnesomsättningen eller om de utgjorde barlast.[1]
I motsats till nu levande däggdjur som har 7 halskotor hade svanödlor 17 till 75 halskotor. Arterna hade förmåga att röra halsen åt sidan upp till 180 grader men inte till vertikala rörelser. Undersökningar tyder på att de höll halsen rakt framåt när de simmade.[2]
Utveckling och utrotning
[redigera | redigera wikitext]Svanödlorna utvecklades i slutet av trias för cirka 203 miljoner år sedan. Storleken på arterna varierade från Elasmosaurus som kunde bli ända upp till 13 meter till Cryptoclidus som bara blev tre meter lång.
Svanödlorna dog ut samtidigt med dinosaurierna vid kritaperiodens slut i och med krita–tertiär-utdöendet.
Underordningar
[redigera | redigera wikitext]Svanödlor indelas traditionellt i två underordningar: de långhalsade “plesiosauroiderna” (Plesiosauroidea) och de korthalsade “pliosaurierna” (Pliosauroidea).[1] Halsmåttet är bara en tumregel och långhalsar och korthalsar förekommer inom båda underordningarna.
-
Plesiosauroider (Plesiosauroidea)
“svanhalsödlor” -
Pliosaurier (Pliosauroidea)
Evolutionsträd
[redigera | redigera wikitext]
Notera att den evolutionära indelningen kan variera efter nya fynd och forskning, samt mellan olika forskare, med undergrupper som flyttas upp och om i ordningen. Nedan är en generell sammanställning.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Kända svanödlor från Norden
[redigera | redigera wikitext]Nedan följer en lista på kända svanödlesläkten vars fossil har hittats i länder i Norden:
- Colymbosaurus (Norge) (tidigare klassificerad under Tricleidus)[3]
- Djupedalia (Norge)[4]
- Elasmosaurus(?) (Sverige)[5]
- Kimmerosaurus(?) (Norge)[6]
- Pliosaurus funkei (Norge)
- Scanisaurus (Sverige)[5]
- Spitrasaurus (Norge)[7]
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Plesiosaur, 21 augusti 2022.
- ^ [a b c] Burda, Hilken & Zrzavý (2016). ”Plesiosauria” (på tyska). Systematische Zoologie. UTB. sid. 353
- ^ Naish, Darren (2023). ”The plesiosaur neck”. Ancient Sea Reptiles. Smithsonian Institution. sid. 48
- ^ E. M. Knutsen, P. S. Druckenmiller, and J. Hurum. 2012. Redescription and taxonomic clarification of ‘Tricleidus’ svalbardensis based on new material from the Agardhfjellet Formation (Middle Volgian). Norwegian Journal of Geology 92:175-186
- ^ Espen M. Knutsen (2012). ”A new plesiosauroid (Reptilia: Sauropterygia) from the Agardhfjellet Formation (Middle Volgian) of central Spitsbergen, Norway”. Norwegian Journal of Geology 92 (2–3): sid. 213–234. ISSN 0029-196X. http://www.geologi.no/images/NJG_articles/NJG_2_3_2012_13_Knutsen_etal_Scr.pdf.
- ^ [a b] Sørensen, Anne Mehlin; Surlyk, Finn; Lindgren, Johan (2013-05-01). ”Food resources and habitat selection of a diverse vertebrate fauna from the upper lower Campanian of the Kristianstad Basin, southern Sweden” (på engelska). Cretaceous Research 42: sid. 85–92. doi:. ISSN 0195-6671. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0195667113000293. Läst 22 november 2022.
- ^ ”The Plesiosaur Site”. plesiosaur.com. https://plesiosaur.com/page.php?pageID=18. Läst 22 november 2022.
- ^ Benson, R. B. J.; Druckenmiller, P. S. (2013). ”Faunal turnover of marine tetrapods during the Jurassic-Cretaceous transition”. Biological Reviews 89 (1): sid. 1–23. doi:. PMID 23581455.
|