Svarthuvad strandpipare – Wikipedia

Svarthuvad strandpipare
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljPipare
Charadriidae
SläkteCharadrius
ArtSvarthuvad strandpipare
C. cucullatus
Vetenskapligt namn
§ Charadrius cucullatus
Auktor(Gmelin, 1789)
Synonymer
  • Charadrius rubricollis
  • Thinornis cucullatus
  • Thinornis rubricollis
  • Hjälmstrandpipare
  • Svarthuvad pipare

Svarthuvad strandpipare[2] (Charadrius cucullatus) är en fåtalig fågel i familjen pipare inom ordningen vadarfåglar som enbart förekommer i Australien.[3]

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Svarthuvad strandpipare är en medelstor (19-21 cm) pipare med svart huvud, vit hancke och svart skulderfläck. Resten av undersidan är vit, ovansidan ljusgrå. Näbben är röd med svart spets och kring ögat syns en röd ögonring. Ungfågeln är mycket blek med sandbrun hjässa, örontäckare och blekgula ben. Lätet är ett kort och pipigt "peet-peet" eller ett skällande "fow-fow".[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Svarthuvad strandpipare förekommer utmed kusterna av södra Australien, Tasmanien och på öar i Bass-sundet. Den behandlas vanligen som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Artepitetet var tidigare rubricollis, men cucullatus har visat sig ha prioritet

Släktestillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Svarthuvad strandpipare placeras traditionellt tillsammans med chathampiparen i släktet Thinornis. Flera genetiska studier har dock visat att dessa båda står relativt nära typarten i Charadrius, större strandpipare.[5][6][7] Tongivande Clements m.fl. implementerade 2023 dessa resultat i sin systematik och inkluderar Thinornis i Charadrius.

Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som sårbar (VU). Den har en liten världspopulation som uppskattas till endast 7.000 häckande individer. Fågeln tros dessutom minska i antal, i östra Australien på grund av störningar från människan, hundar och hästar men även predation från införda rävar samt inhemska måsar och kråkfåglar. I västra Australien minskar den inte lika kraftigt och påverkas mest av överbetning och uttorkning orsakad av konstbevattning.[1]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar på sandstränder men besöker utanför häckningstid även saltsjöar. Den lägger två till tre fläckiga beigefärgade ägg i en uppskrapad grop i marken.[4]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Thinornis cucullatus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 19 oktober 2013.
  2. ^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – januari 2024”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 10 januari 2024. 
  3. ^ Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  4. ^ [a b] ”The Slater Field Guide to Australian Birds - 2nd Edition”. New Holland. 30 september 2009. Arkiverad från originalet den 1 september 2014. https://web.archive.org/web/20140901011926/http://www.newholland.com.au/product.php?isbn=9781877069635. Läst 8 mars 2016. 
  5. ^ Cerny D, Natale R. 2022. Comprehensive taxon sampling and vetted fossils help clarify the time tree of shorebirds (Aves, Charadriiformes). Mol. Phylogenet. Evol. 177: 107620.
  6. ^ Barth, J.M.I., M. Matschiner, and B.C. Robertson (2013), Phylogenetic Position and Subspecies Divergence of the Endangered New Zealand Dotterel (Charadrius obscurus), PLoS ONE 8, e78068.
  7. ^ Dos Remedios, N., Lee, P. L. M., Burke, T., Székely, T., and Küpper, C. (2015). North or south? Phylogenetic and biogeographic origins of a globally distributed avian clade. Mol. Phylogenet. Evol., 89:151–159. [PDF https://eprints.whiterose.ac.uk/90572/3/WRRO_90572.pdf]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]