Sven Å. Christianson – Wikipedia

Sven Åke Christianson, känd som Sven Å. Christianson, ursprungligen Sven-Åke Christiansson,^[1] född 18 juni 1954 i Sundbybergs församling i Stockholms län,^[1] är en svensk psykolog, psykoterapeut och forskare.^[2] Han är professor emeritus vid Stockholms universitet. Hans forskning rör människans minnesfunktioner, brottslighet och psykiskt trauma samt intervjumetodik; metodiken har dock kritiserats för att framkalla minnen hos misstänkta med rekonstruktionslika vallningar.^[3]

Sven Å. Christianson växte upp i Sundbyberg^[4] och Alingsås.^[1] Han disputerade 1984 i psykologi för filosofie doktorsexamen vid Umeå universitet^[5] på avhandlingen Amnesia and Emotional Arousal. Han blev docent 1987 och professor 1996 vid Stockholms universitet. Utöver sin anställning vid Stockholms universitet har han tjänstgjort vid Umeå universitet och universitetssjukhus, Montreal Neurological Institute i Montreal i Kanada och University of Washington i Seattle i USA. Periodvis har han även arbetat utanför universiteten för att implementera kunskaper om minne och intervjuteknik, till exempel vid Polismyndigheten i Stockholms län, Rättspsykiatriska regionkliniken i Sundsvall och Kriminalvårdsanstalten Norrtälje.

Christianson etablerade sig som legitimerad psykolog och forskare. Han lämnade som sakkunnig yttranden till domstolar i frågor om förövare av grova sexual- och våldsbrott, traumatiska upplevelser hos barn och vuxna samt kognitiv intervjumetodik. Hans sakkunskap har haft inflytande i flera medialt kända rättsprocesser. Mest uppmärksammad blev han som sakkunnig i rättsutredningarna om Rödeby-fallet, Alexandramannen, Arbogamorden 2008, Kevinfallet, rättegången mot Tito Beltrán samt rättegångarna mot Thomas Quick. Senare har riktigheten i hans metodik ifrågasatts av forskare och granskande journalister för att han bidragit till felaktiga slutsatser i utredningarna.^[6] Hans agerande i fallet Thomas Quick^{[7] [8][9]}och Kevinfallet^{[10][11][12][13][14][15][16][17][18][19][20][21]} har kritiserats.^{[22][23][24][25]} Det har även påpekats att han under sin psykoterapiututbildning handleddes av den ifrågasatta^[7][26] psykoanalytikern^{[27][28][29][30]} Margit Norell.^[31] Christianson anses som kontroversiell men undervisar i rättspsykologi vid Stockholms universitet.^[32]

Christianson har publicerat över 100 forskningsartiklar i vetenskapliga tidskrifter och även kurslitteratur för psykologistudenter samt har (2022) ett h-index enligt Google Scholar på 29.^[33][34]

• Amnesia and Emotional Arousal (1984)
• Handbook of emotion and memory: Research and theory (1992, red.)
• Traumatiska minnen (1994, 1996, 2002, 2009)
• Rättspsykologi (1996, red.)
• Brott och minne (1996, 2002, tillsammans med Görel Wentz)
• Avancerad förhörs- och intervjumetodik (1998, tillsammans med Elisabet Engelberg och Ulf Holmberg)
• Polispsykologi (2004, red. tillsammans med Pär Anders Granhag)
• Offenders’ memories of violent crimes (2007, red.)
• Handbok i rättspsykologi (2008, red. tillsammans med Pär Anders Granhag)
• I huvudet på en seriemördare, Norstedts, Stockholm 2010, ISBN 978-91-1-302556-8
• Psykologi och bevisvärdering (2011, tillsammans med Marika Ehrenkrona)
• "Jag kände mig speciell" – Grooming på Internet (2012, tillsammans med Ulrika Rogland)
• Vad är grooming? (2016, tillsammans med Ulrika Rogland)

• Sven Å Christiansons webbplats
• Sven Å Christianson i Libris