Sven Bunge – Wikipedia

Sven Bunge
Sven Bunge avporträtterad av Lorens Pasch d.y. i riksrådsdräkt, den så kallade Talaren i rött med kanter av hermelin. Runt halsen bär han Serafimerordens ordenstecken, samt dess kraschan på dräkten. Över axeln bär Bunge Vasaordens gröna band.
Född	5 november 1731[1] Stockholm[1]
Död	1 februari 1801[1] (69 år) Stockholm[1]
Begravd	Storkyrkan
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Uppsala universitet
Sysselsättning	Politiker
Befattning
Riksråd
Maka	Elsa Beata Bunge[1]
Barn	Mårten Bunge (f. 1764)
Föräldrar	Henrik Bunge
Släktingar	Carl Bunge (syskon)
Redigera Wikidata

Sven Bunge, född 5 november 1731 i Stockholm, död där 1 februari 1801, var en svensk greve, riksråd, serafimerriddare och ämbetsman.

Sven Bunge var son till statssekreteraren friherre Henrik Bunge och Catharina Caméensköld. Efter avslutade studier i Uppsala började Bunge 1748 tjänstgöra vid Svea hovrätt. Han sändes som kommissionssekreterare till Paris 1750 och besörjde under Ulrik Scheffers frånvaro vid 1755-1756 års riksdag de ministeriella göromålen såsom chargé d'affaires. Han befordrades vidare 1762 till kansliråd och 1769 till hovkansler. År 1773 invaldes han som ledamot nummer 195 av Kungliga Vetenskapsakademien.

Under tiden hade han även deltagit i riksdagarna, där han slöt sig till hattarna, vilka 1760, 1769 och 1772 insatte honom i sekreta utskottet. Bunge gjorde sig känd som en anhängare av en friare handels- och näringslagstiftning. Gustav III utnämnde 1773 Sven Bunge till riksråd och 1782 upphöjdes han även i grevligt stånd. Vid Gustav III:s statsvälvning 1772 lämnade Bunge politiken, även om han ingick i kretsen av rådgivare runt Gustav III.

Bunge gifte sig 1761 med friherrinnan Elsa Beata Wrede, dotter till riksrådet Fabian Wrede. Han var far till Mårten Bunge.

• Bunge, Sven i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)

• Erik Naumann: Sven Bunge i Svenskt biografiskt lexikon (1926)