Svenska Gruvindustriarbetareförbundet – Wikipedia

Svenska gruvindustriarbetareförbundet
Historia
Grundat	1895
Upplöst	1994
Huvudorganisation	Landsorganisationen, LO. Anslutning 1900.
Övrigt
Förbundstidning	Grufarbetaren: organ för Svenska grufarbetareförbundet. Stockholm: Svenska gruvarbetareförbundet. 1904-1926. Libris 3157757  Gruvarbetaren. Grängesberg: Svenska gruvindustriarbetareförbundet. 1957-2001. Libris 3737509  Gruvindustriarbetaren: organ för Svenska gruvindustriarbetareförbundet. Grängesberg: Gruvindustriarbetaren. 1926-1956. Libris 828090

Svenska gruvindustriarbetareförbundet var ett svenskt fackförbund inom Landsorganisationen (LO) som ursprungligen bildades 1895 under namnet Svenska gruv- och bruksarbetareförbundet och bytte namn 1902 till Svenska gruvarbetareförbundet för att till sist 1915 ta namnet Svenska gruvindustriarbetareförbundet. Förbundet upphörde 1994 då det uppgick i Svenska metallindustriarbetareförbundet.

Gruvarbetarna tillhör de fackliga pionjärerna i Sverige. Norbergs gruvarbetare var de första att bilda fackförening år 1890.

• 1895 samlades en kongress i Grängesberg, på initiativ av fackföreningen där, som bildade det landsomfattande Svenska gruv- och bruksarbetareförbundet. Det bestod till en början av elva fackföreningar med ca 600 medlemmar. Ordförande blev Karl-Erik Berg från Grängesberg. I uppropet skrev man: "Vi arbetare ha framför oss det största mål, som hittills varit människor förelagt, nämligen att genom ett enigt uppträdande i alla länder verka för orättvisornas avskaffande i världen och mänsklighetens förbrödring."
• 1902 beslutades vid den åttonde kongressen att ändra namn till Svenska gruvarbetareförbundet och i stadgarna betonades klarare att förbundet skulle verka inom gruvindustrin och inte vid bruken.
• 1906 hade förbundet 3379 medlemmar.
• 1908 undertecknades det första rikstäckande kollektivavtalet, men det var svårt att få avtalen respekterade.
• 1909 deltog förbundet i storstrejken
• 1914 utbröt första världskriget och den därav följande avspärrningen omintetgjorde malmexporten och många gruvor måste stängas med hög arbetslöshet som följd. Endast omkring 13 procent av landets gruvarbetare var organiserade vid den här tiden.
• 1915 ändrades namnet till Svenska gruvindustriarbetareförbundet för att därigenom markera industriförbundsprincipen.
• 1919 inrättades en frivillig arbetslöshetskassa
• 1923 hade förbundet 2808 medlemmar.^[1]
• 1925 utbröt Stripakonflikten som indirekt försorsakade den socialdemokratiska Sandlerregeringens fall år 1926.
• 1927 blev arbetslöshetskassan obligatorisk.
• 1927 slöts ett avtal med det sovjetiska gruvarbetarförbundet och Svensk-ryska samarbets- och vänskapskommittén bildades. Det ledde till motsättning med LO, som var anslutet till den s.k. Amsterdaminternationalen, medan det sovjetiska förbundet tillhörde den s.k. Röda fackföreningsinternationalen. Gruvindustriarbetareförbundet tvingades 1930 att efter påtryckningar säga upp avtalet.
• 1928 pågick en storstrejk under åtta månader och det sovjetiska gruvarbetarförbundet lämnade betydande ekonomiskt understöd.
• 1932 uteslöts avdelningarna i Kiruna och Malmberget eftersom de samarbetat med kommunistiska organisationer. Avdelningarna rekonstruerades efter något år.
• 1937 ombildades a-kassan till erkänd arbetslöshetskassa.
• 1950 hade förbundet 61 avdelningar med 10726 medlemmar.
• 1969 utbröt LKAB-konflikten som omfattade ca 5000 gruvarbetare i Kiruna, Luleå, Malmberget och Svappavaara och pågick mellan den 9 december 1969 och den 4 februari 1970.
• 1980 hade förbundet 13535 medlemmar, varav 12208 män och 1327 kvinnor.^[1]

• 1994 uppgick förbundet i Svenska metallindustriarbetareförbundet.

Förbundet hade bland annat följande avdelningar, som tillkom och lades ner i takt med tillkomsten och nedläggning av olika gruvarbetsplatser.

• LKAB-konflikten
• Stripakonflikten
• Norbergsstrejken

• Welander Lars-Olof, red (1999). Enskilda byråns handböcker. Fackliga organisationer - LO. Skrifter utgivna av Riksarkivet, 1402-4705 ; 10. Stockholm: Riksarkivet. Libris 2625630. ISBN 91-88366-43-X 
• Fackförbund i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
• Nygren Hans, red (1973). Steg för steg, 1945-1973: en krönika i text och bild om den svenska fackföreningsrörelsens utveckling under efterkrigstiden. Stockholm: Prisma i samarbete med Landsorganisationen i Sverige. Libris 7406349. ISBN 91-518-0705-X 

• Casparsson, Ragnar (1935). Gruvfolk: Svenska Gruvindustriarbetareförbundet under fyra årtionden : en kort historik utarbetad på förbundets uppdrag. Stockholm: Tiden. Libris 791074 
• Eriksson, Hjalmar (1955). Från intet allt vi vilja bli ... Stockholm: Arbetarkultur. Libris 1494123  - Biografi över gruvindustriarbetareförbundets grundare Gustaf Adolf Hedlund.
• Gruv 75 år. Grängesberg: Förb. 1970. Libris 2363681 
• Gruvindustriarbetareförbundet 50 år. Gruvindustriarbetaren ; 1945:9-10. Falun. 1945. Libris 10013720 
• Horgby, Björn (1997). Med dynamit och argument: gruvarbetarna och deras fackliga kamp under ett sekel. Stockholm: [Svenska metallindustriarbetareförb.]. Libris 2295084 
• Kjellberg, Anders (2017) The Membership Development of Swedish Trade Unions and Union Confederations Since the End of the Nineteenth Century (De svenska fackförbundens och centralorganisationernas medlemsutveckling sedan slutet av 1800-talet) (Studies in Social Policy, Industrial Relations, Working Life and Mobility). Research Reports 2017:2 (uppdaterad 2018). Lund: Department of Sociology, Lund University. (om medlemsutvecklingen i bland annat Gruv)
• Näslund, John (1985). Gruv 90 år: utgiven med anledning av Svenska gruvindustriarbetareförbundets 90-årsjubileum - oktober 1985. Grängesberg: Förb. Libris 568228 
• Strejken: [röster, dokument, synpunkter från en storkonflikt]. Stockholm: Rabén & Sjögren. 1970. Libris 2362604