Sveriges kommunistiska parti (1995) – Wikipedia

För andra betydelser, se Sveriges kommunistiska parti.
Sveriges kommunistiska parti
FörkortningSKP
LandSverige Sverige
PartiordförandeAndreas Sörensen[1]
Grundat1977 (APK)
1995 (SKP)
HuvudkontorFlyghamnsgatan 1, Skarpnäck
Antal medlemmar630 [2]
Politisk ideologiMarxism-leninism
Internationellt samarbetsorganEuropeisk Kommunistisk Aktion[3]
Färg(er)Röd
Riksdagen (2022)
Röstandel
0,01 procent
Mandat
0 / 349
Regioner (2022)[4][5]
Röstandel
0,02 procent
Mandat
0 / 1 720
Kommuner (2022)[4][5]
Röstandel
0,01 procent
Mandat
0 / 12 614
EU-parlamentet (2024)
Röstandel
0,04 procent
Mandat
0 / 21
Webbplats
www.skp.se
Svensk politik
Politiska partier
Val

Sveriges kommunistiska parti (SKP) är ett svenskt politiskt parti, reorganiserat efter konkursen av Arbetarpartiet kommunisterna (APK) år 1995, som i sin tur grundades 1977 genom en utbrytning ur Vänsterpartiet kommunisterna (VPK). Partiet har historiskt haft sitt starkaste stöd i Norrbotten och andra mindre arbetarkommuner, men det domineras nu av de sörländska storstadsregionerna.

SKP:s ideologiska hemvist är marxism-leninism och partiet uppger sig representera kontinuiteten och det historiska arvet från Marx, Engels och Lenin inom den svenska arbetarrörelsen.[6]

Politiskt program

[redigera | redigera wikitext]

Europeiska unionen

[redigera | redigera wikitext]

Partiet är emot svenskt medlemskap i Europeiska unionen som de anser "är en union för storföretagen" och en "katastrof för det arbetande folket".[7]

Partiet har rötter i Flammanfalangen eller Norrbottenskommunismen, som var en intern prosovjetisk grupp inom VPK när partiet under ledning av C.-H. Hermansson distanserade sig från Moskva. Den Sovjet-trogna gruppen var centrerad kring den regionala partitidningen Norrskensflamman i Norrbotten, och de tog med sig den anrika tidningen när de bröt med VPK.[8]

Partiet grundades vid en kongress i riksdagshuset 1977. Två av VPK:s riksdagsledamöter tillika partistyrelseledamöter, Rolf Hagel och Alf Lövenborg, övergick vid splittringen till APK, som således fanns representerat i riksdagen fram till valet 1979.[9]

Dåvarande Arbetarpartiet kommunisterna betonade under det kalla krigets dagar sin samhörighet med Sovjetunionens kommunistparti och övriga östeuropeiska kommunistpartier[10]. De var enligt idéhistorikern Svante Nordin starkt influerade av stalinismen.[11]

Efter riksdagsvalet 1979, då partiets två ledamöter föll ut, har partiet aldrig kommit i närheten av att vinna mandat i något riksdagsval. Man har dock vunnit mandat i vissa kommuner.

År 1995 gick APK i konkurs, det första politiska partiet som led det ödet i Sverige. Partiet reorganiserades då under namnet Sveriges kommunistiska parti. En veteran i partiet och före detta riksdagsledamot, John Takman, ledde en utbrytning och bildade ett nytt parti som även det kallade sig SKP vilket ledde till en konflikt om namnet.[12] Namnet påminde också om det kinavänliga[13] KFML, som använt exakt samma namn i allmänna val före 1986, samt KPML (r), som då använde beteckningen Kommunistiska partiet.[12] Tvisten om beteckningen SKP gjorde att före detta APK mellan åren 1998 och 2006 ställde upp i val under den kortare beteckningen Kommunisterna. År 2010 återupplivades dock beteckningen Sveriges kommunistiska parti.

Som första kommunistiska parti i svensk historia ställde partiet upp i Europaparlamentsvalet 2019.[14]

Organisation

[redigera | redigera wikitext]

Från bildandet 1977 fram till november 2002 var Rolf Hagel partiledare, varefter Jan Jönsson tog vid.[15][16] På den 34e partikongressen i november 2006 valdes Gun Isaxon från Gällivare till ny partiordförande, och partiets kansli flyttade samtidigt från Stockholm till Gällivare.[17] På den 35e partikongress i november 2009 valdes Victor Diaz de Filippi från Malmö till ny partiledare.[18]

Under den 37e kongressen i maj 2017 valdes Andreas Sörensen till partiordförande. I kongressens avslutningstal sa han att "även om socialismen kan tyckas vara långt borta, är den aldrig längre bort, än att vi kan nå den."[19]

Samverkande organisationer

[redigera | redigera wikitext]

Partiets ungdomsförbund heter Sveriges kommunistiska ungdomsförbund (SKU). Det står under politisk och ideologisk ledning av partiet, men är organisatoriskt självständigt.[20]

SKP:s tidning heter RiktpunKt. Den publiceras både elektoriniskt och i pappersutgåva med tio nummer per år.[21]

Under 1980-talet var tidningen Norrskensflamman partiets officiella organ, efter att tidigare varit VPK:s organ i Norrbotten.[22] År 1990 separerades Norrskensflamman från partiet och blev en oberoende socialistisk tidning.[23]

Partiet äger Bokförlaget FRAM, som ger ut politiska och historiska böcker, men även skönlitteratur och barnböcker.[24]

Vid det första riksdagsvalet som dåvarande APK ställde upp i, år 1979, fick partiet 10 725 röster (0,20%), vilket är det bästa valresultatet någonsin. Det hade sitt starkaste stöd i Norrbotten, där de fick 3 310 röster (1,9%). De därefter starkaste regionerna var Göteborg (0,5%) och Västernorrland (0,4%).[25]

Det näst bästa riksdagsresultatet uppnåddes 1988, då partiet fick 9 408 röster (0,18%).[26] Sedan omorganiseringen 1995 har partiet aldrigt fått fler än 2 000 röster i riksdagsvalet.

I riksdagsvalet 2022 fick Sveriges Kommunistiska Parti 1 181 röster. De flesta kom från Stockholms kommun och län (444 röster), Uppsala län (107), Västra Götalands län (120) och Skåne (212). Partiet fick endast 19 röster i Norrbotten, partiets historiskt starka fäste.[27]

Riksdagsval Namn Partiledare Röster i
Sverige
Procent Röster i
Norrbotten
Procent
1979 [25] APK Rolf Hagel 10 725 0,20 3 310 1,92
1982 [28] APK Rolf Hagel 5 745 0,10
1985 [29] APK Rolf Hagel c. 6 000 0,11
1988 [26] APK Rolf Hagel 9 408 0,18
1991 [30] APK Rolf Hagel 2 969 0,05
1994 [31] APK Rolf Hagel 1 633 0,03
1998 [32] Kommunisterna Rolf Hagel 1 868 0,04 355
2002 [33] Kommunisterna Rolf Hagel 1 182 0,02 312 0,20
2006 [34] Kommunisterna Jan Jönsson 438 0,01 7 0,00
2010 [35] SKP Victor Diaz de Filippi 375 0,01 21 0,01
2014 [36] SKP Victor Diaz de Filippi 558 0,01 14 0,01
2018 [37] SKP Andreas Sörensen 702 0,01 16 0,01
2022 [27] SKP Andreas Sörensen 1 181 0,02 19 0,01

I kommunvalet 1979 tog partiet tjugo mandat i 16 olika kommuner. Av dessa var 14 mandat i 11 av Norrbottens 14 kommuner: Arjeplog (1 mandat), Arvidsjaur (1), Gällivare (2), Haparanda (1), Jokkmokk (1), Kalix (1), Kiruna (2), Pajala (2), Älvsbyn (1), Överkalix (1) och Övertorneå (1).[38] I övriga landet tog partiet två mandat i Fagersta[39], ett mandat i Kramfors[40], ett mandat i Perstorp[41], ett mandat i Tidaholm[42], och ett mandat i Värnamo[43].

Under 1980-talet behöll partiet en del stöd, men det minskade allteftersom. I Arjeplog, Arvidsjaur, Jokkmokk, Kramfors, Älvsbyn och Överkalix förlorade partiet sina kommunfullmäktigemandat vid valet 1982, men i övriga tio kommuner fortsatte framgångarna lite längre. De var mest framgångsrika i Gällivare där de kontinuerligt satt i kommunfullmäktige i över tre decennier.

Kommun Län 1979 1982 1985 1988 1991 1994 1998 2002 2006 2010
Fagersta [39] Västmanland 2 2 3 3 2 0 0 0 0 0
Gnosjö Jönköping 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0
Gällivare Norrbotten 2 1 1 1 1 1 1 2 2 2
Haparanda [44] Norrbotten 1 1 0 0 0 0 0 0 0 0
Kiruna [45] Norrbotten 2 1 1 1 0 0 0 0 0 0
Kalix Norrbotten 1 1 1 0 0 0 0 0 0 0
Pajala Norrbotten 2 2 1 1 1 1 1 1 0 0
Perstorp Skåne 1 1 2 3 0 0 0 0 0 0
Tidaholm [42] V Götaland 1 1 0 0 0 0 0 0 0 0
Värnamo [43] Jönköping 1 1 1 1 1 1 1 0 0 0
Övertorneå Norrbotten 1 1 1 0 0 0 0 0 0 0

I kommunalvalet 1998 fick partiet 1,9% av rösterna och ett mandat i Gällivare kommun samt 2,2% av rösterna och ett mandat i Pajala. De tog även ett mandat i Värnamo.[46]

I kommunalvalet 2002 fick partiet total 1 307 röster över hela landet. Av dessa kom över hälften, 761 röster, från Norrbotten. Partiet fick 568 röster (5,0%) och två mandat i Gällivare och 98 röster (2,2%) och ett mandat i Pajala. I Piteå fick de 95 röster (0,3%) men inga mandat.[46]

I kommunalvalet 2006 fick partiet 514 röster (4.5%) och 2 mandat i Gällivare. I Pajala fick de 74 röster (1,8%), vilket inte räckte till något mandat.[47]

I kommunalvalet 2010 fick partiet 548 röster (4.6%) och två mandat i Gällivare.[48] Detta blev sista gången som Sveriges kommunistiska parti tog mandat i ett val. Efter en tvist med partiets nationella ledning, bildade Gällivarekommunisterna istället det lokala partiet Malmfältens Väl som fortsatte att ta mandat i kommunfullmäktige och även styrde kommunen 2015-2018 tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Norrbottens sjukvårdsparti och Moderaterna.[49][50]

I kommunalvalet 2014 kandiderade partiet för första gången i Malmö, där det fick 115 röster (0,06%) men inga mandat.[51]

År 2018 ställde SKP upp till val i två kommuner. De fick 168 röster (0,08 %) i Malmö och 132 röster (0,09 %) i Uppsala, men inga mandat i kommunfullmäktige.[52][53]

I kommunalvalet 2022 fick partiet 263 röster i Stockholm (0,04), 149 röster (0,08%) i Malmö och 137 röster (0,09%) i Uppsala.[54]

EU-parlamentsval

[redigera | redigera wikitext]

I Europaparlamentsvalet 2019 fick partiet 974 röster (0,02 %).[55]

Partiets valsedel för EU-valet 2024 toppades av arbetsmiljöingenjören Martin Tairi, förskolläraren Winnie Lykke, lastbilschauffören Karl Gunnarsson, utredaren Zahira Sarhan och byggnadsarbetaren Lars Lundberg.[56] De fick 1 649 röster (0,04 %), vilket var nästan en fördubbling jämfört med föregående val.[57]

  1. ^ ”Sörensen ny partiordförande i SKP – RiktpunKt.nu”. riktpunkt.nu. https://riktpunkt.nu/2017/05/sorensen-ny-partiordforande/. Läst 25 oktober 2018. 
  2. ^ Grans, Edvin (3 juli 2023). ”ABF portar kommunistparti – ”Borde ha skett långt tidigare””. Magasinet Konkret. https://magasinetkonkret.se/abf-portar-kommunistparti-borde-ha-skett-langt-tidigare/. Läst 21 september 2023. 
  3. ^ Sveriges Kommunistiska Parti (25 november 2023). ”Uttalande från grundandet av Europeisk Kommunistisk Aktion”. Sveriges Kommunistiska Parti. https://skp.se/2023/11/25/uttalande-fran-grundandet-av-europeisk-kommunistisk-aktion/. Läst 25 november 2023. 
  4. ^ [a b] ”Slutligt valresultat 2022”. Valmyndigheten. https://www.val.se/valresultat/riksdag-region-och-kommun/2022/radata-och-statistik.html#Slutligtvalresultat. Läst 12 november 2022. 
  5. ^ [a b] ”Valresultat 2022 - Mandatfördelning”. Valmyndigheten. https://www.val.se/valresultat/riksdag-region-och-kommun/2022/radata-och-statistik.html#mandatfordelning. Läst 12 november 2022. 
  6. ^ PARTIPROGRAM FÖR SVERIGES KOMMUNISTISKA PARTI Läst 2014-09-10
  7. ^ Sveriges kommunistiska parti, Mot EU, krig och kapitalism
  8. ^ ”Flamman - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/flamman. Läst 30 maj 2024. 
  9. ^ Fredrik Jönsson, Det kommunistiska partiet återupprättades 1977, RiktpunKt, 28 februari 2017.
  10. ^ ”APK - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/apk. Läst 30 maj 2024. 
  11. ^ Nordin, Svante. Efter revolutionen. Natur & Kultur. ISBN 978-91-27-15227-4. Läst 30 maj 2024 
  12. ^ [a b] Mats Carlbom (10 september 1998). ”Röd kamp om tre bokstäver”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/politik/rod-kamp-om-tre-bokstaver/. Läst 21 oktober 2023 (via Mediearkivet). 
  13. ^ Gunnar Brodin, red (2002). SOU 2002:87. Rikets säkerhet och den personliga integriteten. De svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet sedan år 1945. Statens offentliga utredningar, Justitiedepartementet. sid. 21, 160. Läst 21 oktober 2023 
  14. ^ ”Kommunisterna i EU-valet”. https://riktpunkt.nu/2019/03/kommunisterna-i-eu-valet/. Läst 14 april 2019. 
  15. ^ Partistyrelsen för Sveriges Kommunistiska Parti m.fl., Vi gratulerar på 70-årsdagen!, RiktpunKt, nr 6, 2004.
  16. ^ SKP:s nya partistyrelse, RiktpunKt, nummer 7, 2002.
  17. ^ SKP fick första kvinnliga ordföranden, Expressen, 12 november 2006.
  18. ^ Kongressens val och partistyrelsens konstituering, Riktpunkt, 8 november 2009.
  19. ^ Sveriges kommunistiska parti, Sörensen ny partiordförande, Nyheter, 30 maj 2017.
  20. ^ Sveriges kommunistiska ungdomsförbund, Principprogram
  21. ^ RiktpunKt, Om RiktpunKt
  22. ^ Christoffer Odén, VPK eller APK?, Örebro universitet, Humanistiska institutionen, 2008.
  23. ^ Anders Svensson, Tidningsföreningen Norrskensflamman – Flamman, Nyhetskartan.se, 16 januari 2022.
  24. ^ Sveriges kommunistiska parti, Bokförlaget FRAM
  25. ^ [a b] Statistika Centralbyrån, Allmänna valen 1979, Del 1: Riksdagsvalet den 16 september 1979, s19
  26. ^ [a b] Valresultatet i riksdagsvalet, Sverigedemokraternas mdelemsbulletin, oktober 1988.
  27. ^ [a b] Valmyndigheten, Valpresentationen 2022, Val till riksdagen
  28. ^ Riksskatteverkets slutliga sammanställning. Svenska Dagbladet 23 oktober 1982
  29. ^ Arbetet, 24 september 1985
  30. ^ Statistiska Centralbyrån, Allmänna valen 1991, Del 3: Specialundersökningar, s114.
  31. ^ Flashback, Val '94 (komplett lista, alla röster)
  32. ^ Valmyndigheten, Val 1998, Övriga partier riksdagsvalet 1998
  33. ^ Valmyndigheten, Valpresentationen 2002
  34. ^ Valmyndigheten, Valpresentationen 2006
  35. ^ Valmyndigheten, Valpresentationen 2010, Val till riksdagen - Röster
  36. ^ Valmyndigheten, Valpresentationen 2014, Val till riksdagen - Röster
  37. ^ Valmyndigheten, Valpresentationen 2018, Val till riksdagen - Röster
  38. ^ Kim Talman, Arbetarpartiet kommunisterna och deras politik, Örebro Universitet, 2006.
  39. ^ [a b] Ortshistoria.se, Fagerstas kommunala val 1946-2010
  40. ^ Ortshistoria.se, Kramfors kommunala val 1946-2010
  41. ^ Herr Nilsson, Riksdagsvalet 1979, Till Kritiken av den Politiska Ekonomin, 23 september 2012.
  42. ^ [a b] Ortshistoria.se, Tidaholms kommunala val 1919-2010
  43. ^ [a b] Ortshistoria.se, Värnamos kommunala val 1920-2010
  44. ^ Ortshistoria.se, Haparandas kommunala val 1919-2010
  45. ^ Ortshistoria.se, Kirunas kommunala val 1950-2010
  46. ^ [a b] Valmyndigheten, Val 2002, Kommunfullmäktigeval
  47. ^ Valmyndigheten, Valpresentation 2006, Kommunalval
  48. ^ Valmyndigheten, Valpesentation 2010, Val till kommunfullmäktige i Gällivare
  49. ^ Stig-Arne Nordström, Det viktiga är att bli av med den här regeringen, Sveriges Radion P4 Norrbotten, 30 april 2013.
  50. ^ Teuvo Palomäki, Här styr kommunister med moderater – ”fungerat över förväntan”, SVT Nyheter Norrbotten, 23 augusti, 2018.
  51. ^ Valmyndigheten, Valpresentation 2014, Kommunalval
  52. ^ ”Malmö - Röster - Val 2018”. data.val.se. https://historik.val.se/val/val2018/slutresultat/K/kommun/12/80/index.html. Läst 19 september 2018. 
  53. ^ ”Uppsala - Röster - Val 2018”. data.val.se. https://historik.val.se/val/val2018/slutresultat/K/kommun/03/80/index.html. Läst 19 september 2018. 
  54. ^ Valmyndigheten, Valpresentation 2022, Kommunalval
  55. ^ ”Röster - Val 2019”. data.val.se. https://historik.val.se/val/ep2019/slutresultat/E/rike/index.html. Läst 31 maj 2019. 
  56. ^ Valmyndigheten, Valpresentation 2024, Kandidater och namnvalsedlar - Val till Europaparlamentet
  57. ^ Valmyndigheten, Valpresentation 2024, Val till Europaparlamentet

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]