Tamarind – Wikipedia

Tamarind
historisk teckning
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning	Ärtordningen Fabales
Familj	Ärtväxter Fabaceae
Underfamilj	Caesalpinioideae
Tribus	Detarieae
Släkte	Tamarindsläktet Tamarindus Linné
Art	Tamarind T. indica
Vetenskapligt namn
§ Tamarindus indica
Auktor	Linné
Tamarindträdet

Tamarind (Tamarindus indica) är en ärtväxt som ursprungligen kommer från Afrika och är vanlig i Indien. Det är den enda arten i släktet. Namnet kommer från arabiska tamr hindī, vilket betyder 'indisk dadel'.^[1] Växten är ett högt träd, och veden är mycket hård och används bland annat till promenadkäppar. De hela fruktbaljorna och fröna används som föda. Fruktköttet är syrligt och innehåller 25% socker.

Efter Indien finns större odlingar i Thailand, Mexiko och Costa Rica.^[2]

Tamarind är ett upp till 30 meter högt träd som i brösthöjd kan ha en stamdiameter av 2,5 meter. Några exemplar utvecklar frukter när de är 200 år gamla. Mogna frukter har en kanelbrun färg. Ett moget träd producerar varje år upp till 225 kg frukter.^[2]

Omogna tamarindskidor äts som grönsak, frukterna är mycket syrliga. Fröna omges av en brun pasta-liknande massa som tas tillvara och säljs i burkar eller pressat till kakor. Det hårda skalet avger ingen fukt, och pastan hindras därför från uttorkning – oskalad frukt har därför exceptionell hållbarhet. Tamarind används i HP-sås och Worcestershiresås för den syrliga smaken, och ingår ofta i de olika asiatiska köken.^[2]

Tamarindus occidentalis Gaertn.

Tamarindus officinalis Hook.

Tamarindus umbrosa Salisb.