Tonart – Wikipedia

Uppslagsordet ”D-moll” leder hit. För montenegrinska musikgruppen, se D mol.
I denna artikel
används tonnamnen
Bess (B) och B.

Se olika skrivsätt.

Tonart, en uppsättning toner (skala) där en av tonerna har rollen som grundton.

De vanligaste tonarterna i det traditionella västerländska tonsystemet är durtonarterna och molltonarterna. Durtonarter betecknas med inledande versal, medan molltonarterna betecknas med gemen – se versalisering; se även parallelltonart.

Dur och moll kan ses som två specialfall av de så kallade kyrkotonarterna, jonisk respektive eolisk. Kyrkotonarterna uppstår när man, med i övrigt samma toner i en skala, ändrar grundtonen.

Namn och noteringar

[redigera | redigera wikitext]
Förtecken Dur Moll
Inga C-dur a-moll
Ett G-dur e-moll
Två D-dur b-moll/h-moll
Tre A-dur f-moll, fiss-moll
Fyra E-dur c-moll, ciss-moll
Fem B-dur/H-dur g-moll, giss-moll
Sex F-dur, Fiss-dur d-moll, diss-moll
Sju C-dur, Ciss-dur a-moll, aiss-moll
Ett F-dur d-moll
Två B-dur, B-dur (ibland Bess-dur) g-moll
Tre E-dur, Ess-dur c-moll
Fyra A-dur, Ass-dur f-moll
Fem D-dur, Dess-dur b-moll, bess-moll
Sex G-dur, Gess-dur e-moll, ess-moll
Sju C-dur, Cess-dur a-moll, ass-moll

Källor: [1]

Källhänvisningar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ "Tonarter". Musikteori.se. Läst 15 juni 2014.