Torit – Wikipedia

	Torit
	Toritkristall från urangruva i Ontario
Kategori	Silikatmineral
Grupp	Zirkongruppen
Strunz klassificering	9AD.30
Kemisk formel	(Th,U)SiO4
Färg	Gulorange, brungul, brunsvart, svart, grön
Förekomstsätt	Kvadratiska prismor eller pseudooktahedrala kristaller; även massiv
Kristallstruktur	Tetragonala
Spaltning	Distinkt på {110}
Brott	Mussligt
Hållbarhet	Spröd
Hårdhet (Mohs)	4½–5
Glans	Glas- eller hartsartad
Ljusbrytning	n=1,6654–1,87 (metamikt) nω=1,77–1,837 nε=1,79–1,840
Dubbelbrytning	δ=0,020
Optisk karaktär	Enaxligt positiv
Transparens	Nära opak, transparent i tunna fragment
Streckfärg	Ljusorange till mörkbrun
Specifik vikt	6,63–7,20
Radioaktivitet	Radioaktiv
Referenser

För orten i Sydsudan, se Torit (ort). För länet runt staden, se Torit (län).

Torit, thorit eller orangit, är ett ganska ovanligt mineral som förekommer som zirkonliknande^[2] kristaller. I sin renaste form består den av toriumsilikat, men den är ofta vittrad och vattenhaltig. Torit är ett nesosilikat.

Etymologi och historia

Mineralet upptäcktes 1828 på Løvøya i Langesundsfjorden i Norge av Morten Thrane Esmark. I mineralet upptäckte Jacob Berzelius ett nytt grundämne, torium i form av sin dioxid. Grundämnet och mineralet har namn efter guden Tor.^[3]

Egenskaper

Torit är ofta metamikt vilket gör att densiteten kan variera. Den beräknade densiteten från cellstorlek och grundämnesinnehåll är 6,70 medan uppmätta värden är 6,63–7,20. En gul variant (specifik vikt 5,2 – 5,4) kallas orangit. Då toriten oftast är vittrad och ofta har en kärna av orangit, kan det antas att orangit är det primära mineralet.

Bland varianter kan också nämnas uranotorit med ca 10 % uranoxid.

Förekomst

Torit är det vanligast toriummineralet och förekommer i pegmatit och nefelinsyenit vid bland annat Lindenäs^{[särskiljning behövs]} i Sverige och vid Brevik och Arendal i Norge, ofta tillsammans med eukrasit och freyalit, som är amorfa omvandlingsprodukter av torit.

I vittringsprodukter förekommer det ofta lantan, cerium, didym och yttrium.

Uranotorit har påträffats på Madagaskar och i Ontario, medan auerlit har påträffats i North Carolina.

Användning

Torit har förr använts som råvara för tillverkning av gasglödnät. Senare har monazit använts som råvara till glödstrumpor.

Källor

Meyers varulexikon, Forum, 1952

Referenser

^ Handbook of mineralogy [1]
^ Per H Lundegårdh, Sven Laufeld 1984, Norstedts stora stenbok, ISBN 91-1-844122-X sidan 178
^ Gunnar Hägg 1963, Allmän och oorganisk kemi, kapitel 28-3 sidan 635

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Thorite, tidigare version.

[1] Handbook of mineralogy [1]

[2] Per H Lundegårdh, Sven Laufeld 1984, Norstedts stora stenbok, ISBN 91-1-844122-X sidan 178

[3] Gunnar Hägg 1963, Allmän och oorganisk kemi, kapitel 28-3 sidan 635

[1]

[2]

[3]