Treuhandanstalt – Wikipedia

Treuhandanstalt, ofta kallat Treuhand, var en myndighet som inför Tysklands återförening grundades i Östtyskland 1990 för att vid anslutningen till Västtyskland snabbast möjligt privatisera statligt ägda företag, folkägda företag (VEB). Myndigheten skulle se till att företagen effektiviserades och blev konkurrensfähiga, eller, om de inte bedömdes ha sådan potential, avveckla dem.[1][2][3]

Treuhandanstalt (1990–1994)

[redigera | redigera wikitext]
Detlev-Rohwedder-Haus var 1990–1994 Treuhands huvudkontor i Berlin. Idag är det säte för Tysklands finansministerium.

Treuhands inriktning på mesta möjliga, och snabbast möjliga privatisering, alternativt nedläggning, av företagen, går tillbaka till den lag, Gesetz zur Privatisierung und Reorganisation des volkseigenen Vermögens (Treuhandgesetz), som Östtysklands nyvalda parlament antog 17 juni 1990.[1][2][4]

Miljontals anställda miste sina jobb när företag lades ner eller rationaliserades för att överleva. Det rörde sig om 12 534 folkägda företag, där antalet arbetsplatser på ett och ett halvt år minskade från 4 miljoner till 1,2 miljoner.[5][6] Det totala antalet sysselsatta i det tidigare östtyska området minskade från cirka 9,8 miljoner hösten 1989 till 6,7 miljoner i slutet av 1991.[7]

Treuhand fick hård kritik i öst för att gå alltför snabbt fram och samtidigt kritik i väst för att inte gå fram snabbt nog.[1][8] Treuhandanstalts chef Detlev Rohwedder mördades 1 april 1991; ett mord som förblivit olöst. Han efterträddes av Birgit Breuel.

BvS (1995– )

[redigera | redigera wikitext]
Haus der Elektroindustrie, vid Alexanderplatz i Berlin, där BvS har sitt huvudkontor sedan 1995.

Efter att huvudåtagandena ansågs fullgjorda 1994, skedde en omstrukturering där Treuhand från 1 januari 1995 fortsatte med vissa kvarstående uppdrag under nytt namn, Bundesanstalt für vereinigungsbedingte Sonderaufgaben (BvS). Med utgången av år 2000 upphörde dess operativa verksamhet och BvS fortsatte med endast förvaltande arbete till och med 2003. Från 1 januari 2004 pågår avveckling med målet att slutligen upplösa BvS.[9]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c] Rainer Maurer, Birgit Sander, Klaus-Dieter Schmidt (1991). Privatisierung in Ostdeutschland: zur Arbeit der Treuhandanstalt Die Weltwirtschaft, ISSN 0043-2652, Springer. Läst 31 oktober 2020.
  2. ^ [a b] Die Geburtsstunde der Treuhand Bundeszentrale für politische Bildung, 16 juni 2020. Läst 31 oktober 2020.
  3. ^ Markus Böick. Treuhandanstalt, dess personal och transformationens "trauma" Goethe-Institut Schweden. Läst 31 oktober 2020.
  4. ^ Gesetz zur Privatisierung und Reorganisation des volkseigenen Vermögens (Treuhandgesetz) 17 juni 1990. Läst 1 november 2020.
  5. ^ Philipp Ther. Die neue Ordnung auf dem alten Kontinent: Eine Geschichte des neoliberalen Europa Korrigerad upplaga, 2019. Suhrkamp. ISBN 9783518738689. Läst 1 november 2020.
  6. ^ Ehemalige Präsidentin der Treuhandanstalt im Interview. Birgit Breuel: "Wir haben den Menschen wirklich sehr viel zugemutet" Mitteldeutscher Rundfunk, 7 juli 2020. Läst 1 november 2020.
  7. ^ Silke Röbenack (15 oktober 2020). Der lange Weg zur Einheit – Die Entwicklung der Arbeitslosigkeit in Ost- und Westdeutschland Bundeszentral für politische Bildung. Läst 1 november 2020.
  8. ^ Ostchefs zur Marktreife entwickelt dpa/ap, taz. die tageszeitung, 26 februari 1991. Läst 1 oktober 2020.
  9. ^ Kurzporträt Arkiverad 27 juli 2010 hämtat från the Wayback Machine. Bundesanstalt für vereinigungsbedingte Sonderaufgaben. Läst 31 oktober 2020.

Övrigt

[redigera | redigera wikitext]
  • Lewis, Derek; Zitzlsperger Ulrike (2016) (på engelska). Historical dictionary of contemporary Germany. Historical dictionaries of Europe (2nd ed.). Lanham, Md.: Rowman & Littlefield. Libris 19960113. ISBN 9781442269569 
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Treuhandanstalt&oldid=54198716”