Turkspråk – Wikipedia

  Länder med ett officiellt turkspråk
  Autonoma områden med ett officiellt turkspråk

Turkspråk är en språkfamilj som talas totalt av cirka 150 miljoner människor. Folkgrupper som talar turkiska språk kallas för turkspråkiga folk eller turkfolk.

Typiskt för turkspråk är agglutination, vokalharmoni, användandet av postpositioner, ordföljden subjekt–objekt–predikat samt avsaknaden av genus.

De idag mest talade turkspråken är turkiska (>80 milj), azerbajdzjanska (37 milj), uzbekiska (18 milj), turkmeniska (4 milj), tatariska (8 milj), kazakiska (20 milj) och kirgiziska (3 milj).

Klassificering

[redigera | redigera wikitext]

Enligt en omstridd hypotes ingår turkspråk i en större språkgrupp, altaiska språk, tillsammans med bland annat mongoliska språk.[1] Turkspråken indelas i nedanstående undergrupper.

Geografisk fördelning av de större turkiska språkgrupperna.
  Sydvästturkiska (oghusiska)
  Sydöstturkiska (uiguriska och uzbekiska)
  Nordvästturkiska (kiptjakiska)
  Nordöstturkisk (sibiriska)
  Tjuvasjiska (oghuriska)
  Chaladjiska
Antal infödda talare av turkspråk
  1. ^ [a b] Räknas som både kiptjakiskt och oghuziskt.
  2. ^ Räknas stundom som en egen gren.
  3. ^ Räknas stundom som sydvästligt.
  1. ^ [a b c d e f g] Johanson, Lars: turkspråk i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 11 november 2015.