Hästhov – Wikipedia

För hästens fötter, se hov (häst). För filmen, se Tussilago (film).
Hästhov
L.
Hästhovens blommor
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningAsterordningen
Asterales
FamiljKorgblommiga växter
Asteraceae
SläkteTussilago
ArtHästhov
T. farfara
Vetenskapligt namn
§ Tussilago farfara
AuktorL.
Synonymer
  • Tussilago
  • Hästhovsört
Från Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, tavla 23 * 1. Mittfiguren: Växtens vårstadium (florala skott) * 2. Sommarstadium (näringsskott) * 3. Enkönad (honlig) kantblomma, förstoring × 6 * 4. Enkönad (hanlig) mittblomma, förstoring × 6 * 5. Frukt, förstoring × 5
Från Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, tavla 23
  • 1. Mittfiguren: Växtens vårstadium (florala skott)
  • 2. Sommarstadium (näringsskott)
  • 3. Enkönad (honlig) kantblomma, förstoring × 6
  • 4. Enkönad (hanlig) mittblomma, förstoring × 6
  • 5. Frukt, förstoring × 5

Hästhov eller tussilago[1] (Tussilago farfara L.) är en perenn korgblommig växt med små gula blommor.

Hästhov beskrevs av Carl von Linné och placeras idag som ensam art i släktet hästhovar (Tussilago)[2] även om mer än tjugo andra växter vid något tillfälle har ansetts tillhöra släktet. Flertalet av dess arter placeras idag i släkten som Chaptalia, Chevreulia, Farfugium, Homogyne, Leibnitzia, Petasites och Senecio.[3]

Hästhov är en perenn ört som sprider sig med frön och långa underjordiska utlöpare från jordstammar.

Blommar tidigt på våren, ibland så tidigt som februari men oftare i april och maj.[4]

Fröna kan bidra till snabb spridning och kan under goda förhållanden även gro snabbt. Fröna saknar dock groningsvila och kan därför inte bygga upp en fröbank i marken.[5]

Den uppträder ofta i grupper med många plantor.

Växten är ofta 10 – 30 cm hög.

Maskros Hästhov
Maskros
Hästhov

Den gula blomman, som ytligt påminner om en liten maskros, börjar blomma på den bladlösa stammen. Bladen, som till konturen påminner om spåret efter en hästhov, därav namnet, växer fram först sedan blomningen är över. Bladen kantas av vinklade spetsar.[6] Tussilagons blomning är viktig för tambin och vilda småbin.[7]

Det är enbart blommorna i mitten, som har nektar och ståndare med pollen. Självpollinerade mittblommor har dålig grobarhet. Kantblommorna är enbart honliga.

Blomningstid, karta

[redigera | redigera wikitext]

Kartan avser blomningstidens början. Blomningen pågår sedan under ca 3 veckor.

Hästhoven är ursprunglig i Europa, Asien och Nordafrika, från Svalbard i norr till Marocko söder, och till Kina och Ryska fjärran östern i öster.

Den är även vanlig i Nord- och Sydamerika där den introducerats, förmodligen av nybyggare som en medicinalväxt.

I vissa områden kategoriseras den som en invasiv art.[3] [8] [9]

Småländska höglandet mindre vanlig.

I södra Norge, på Hardangervidda, upp till 1 390 m ö h.

I norra Norge upp till 800 m ö h.

Utbredningskartor

[redigera | redigera wikitext]

Leriga ställen, kalkgynnad. Växer ofta vid vägkanter eller dikeskanter.

Hästhov och människan

[redigera | redigera wikitext]

Tussilago har använts inom folkmedicin. Bladen användes för att göra en dekokt mot hosta, hästhovegräsvatten.[10]

Enligt Linné (1755) röktes även bladen som tobak, vilket var en metod mot hosta och astma som omskrivits redan av Plinius den äldre.[4] Växten innehåller alkaloider av pyrrolizidin, C7H13N, vilket är mycket kraftiga gifter som påverkar levern.

Hästhoven har använts vid framställning av fnöske.[11]

Tussilago är även ett vanligt ogräs på åkrar. Hästhov trivs bra på leriga jordar med dålig dränering och kan på grund av dess djupgående stamutlöpare, som kan nå under plogdjup, vara svår att bli av med.[12] För att bekämpa tussilago i fält kan upprepad jordbearbetning tillämpas eftersom det gradvis försvagar utlöparsystemet. Hästhovens kompensationspunkt, då den är känsligast för störning, är vid tre till fem blad och det är då bearbetningen bör ske för att ha störst effekt. Effekten av jordbearbetning blir sämre under hösten på grund av att hästhoven utvecklar få eller inga nya skott under den perioden, vilket innebär att hästhoven är svår att utarma helt.[12]

Om förhållandena tillåter är därför vårplöjning oftast bra för bekämpning av tussilago. Grödan får en konkurrensfördel på grund av hästhovens försenade uppkomst enligt SLU. Hästhov är även konkurrenskänslig när det gäller ljus och bearbetningen bör därför kombineras med en konkurrenskraftig gröda med kraftigt bestånd för en så effektiv bekämpning som möjligt.[12]

Släktnamnet Tussilago, beskrivet av Linné, härstammar från latinets tussis, som betyder "hosta" och ago, en böjningsform av agere, som betyder "fördriva". Sammantaget kan det vetenskapliga namnet översättas till "fördrivare av hosta".[13][14]

Artepitetet farfara är hämtat från det toskanska namnet på växten, Farfara.[4]

Numera är det vanligt att använda det vetenskapliga namnet tussilago som trivialnamn, och det har trängt ut det äldre folkliga namnet "hästhov".

Namnet hästhov syftar på att växtens blad till utseendet liknar spåret efter en hästhov.[10]

Namn Trakt Referens Förklaring
Folafötter Västergötland [15] Fola = fåle, d v s häst. Alltså egentligen hästfötter, hästhov(ar)
Lerblad Dalarna [16] Trivs i lerig mark
Hovgräs [17] Förr gjorde man ingen skillnad på örter och gräs. Sålunda kallades det vi idag menar är örter för gräs
Lerskreppe Trivs i lerig mark
Skrep
Skreppe
  1. ^ Dyntaxa, Hästhov, urn:lsid:dyntaxa.se:Taxon:220396, Läst 2018-04-07
  2. ^ Dyntaxa, Tussilago, urn:lsid:dyntaxa.se:Taxon:1005916, Läst 2018-04-07
  3. ^ [a b] Flann, C. ed. (2009) Global Compositae Checklist
  4. ^ [a b c] ”Hästhov”. Den virtuella floran. http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/tussi/tussfar.html. Läst 7 april 2018. 
  5. ^ ”Rotogräsens När Var Hur – En guide till icke-kemisk bekämpning av perenna ogräs”. SLU, EPOK – Centrum för ekologisk produktion och konsumtion. https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/epok/dokument/ograsskrift_web.pdf. Läst 2 januari 2020. 
  6. ^ Theodore M. Barkley (2006). Tussilago Linnaeus, Sp. Pl. 2: 865. 1753; Gen. Pl. ed. 5, 372. 1754”. Magnoliophyta: Asteridae, Part 7: Asteraceae, Part 2. Flora of North America. "20". Oxford University Press. Sid. 635. ISBN 9780195305647. http://www.efloras.org/florataxon.aspx?flora_id=1&taxon_id=134025. 
  7. ^ ”Hästhov / Tussilago – ALLT OM BIODLING”. https://alltombiodling.se/bivaxter/hasthov-tussilago/. Läst 8 juni 2020. 
  8. ^ Flora of China Vol. 20-21 Page 461 款冬 kuan dong Tussilago farfara Linnaeus, Sp. Pl. 2: 865. 1753.
  9. ^ Altervista Flora Italiana, genere Tussilago includes photos and distribution maps
  10. ^ [a b] ”SAOB”. Svenska Akademin. https://svenska.se/tre/?sok=h%C3%A4sthov&pz=2. Läst 15 juli 2019. 
  11. ^ ”Kungsljus - Verbascum thapsus L.”. Virtuella Floran. 2000. http://linnaeus.nrm.se/flora/di/scrophularia/verba/verbtha.html. Läst 27 januari 2015. 
  12. ^ [a b c] ”Ogräskontroll på åkermark”. Jordbruksverket. http://www2.jordbruksverket.se/download/18.37e9ac46144f41921cd22169/1403179976994/ovr28.pdf. Läst 2 januari 2020. 
  13. ^ Capasso, Francesco (2011). ”Capitolo M12: Droghe obsolete e/o poco studiate” (på italienska) (Seconda edizione). Springer Milan. Sid. 428. doi:10.1007/978-88-470-1652-1_30. ISBN 978-88-470-1652-1. https://books.google.com/books?id=qn5zb3_rqZIC&pg=PA428. ”Tussilago, dal latino tussis = tosse e ago = scaccio.” 
  14. ^ Booth, David (1835). An analytical dictionary of the English language. James Cochrane and Co. Sid. 312. https://books.google.com/books?id=Wwi5sUW6R18C&pg=PA312. ”Tussilago, from the Latin tussis, a cough, and ago, to act upon, to cure; from its reputed virtues.” 
  15. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 159 [1], Gleerups, Lund 1862 … 1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  16. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida  398 [2], Gleerups, Lund 1862 … 1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  17. ^ Johan Wilhelm Palmstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]