French
DeutschUlla-Brita Neibig – Wikipedia
| Ulla-Brita Elisabeth Neibig | |
| Född | 7 juli 1948 Bromma församling |
|---|---|
| Nationalitet | Svensk |
| Yrke/uppdrag | Lokförare |
| Känd för | Första svenska kvinnliga lokförare |
Ulla-Brita Elisabeth Neibig född 7 juli 1948 i Bromma, är en svensk tidigare lokförare och Sveriges första kvinna i yrket.[1]
Neibig började 1970 arbeta som spärrvakt för Storstockholms Lokaltrafik (SL). Efter några månader började hon utbildas till tunneltågförare (tunnelbanevagn littera C2), spårvagnsförare (spårvagn littera A24) och sedermera ställverksvakt. År 1972 påbörjade hon lokförarutbildning på Järnvägsaktiebolaget Roslagsbanan i Statens Järnvägars (SJ) regi, och blev efter utbildningen Sveriges första kvinnliga lokförare. Hon blev då också Sveriges yngsta lokförare. Inför utbildningen ansåg företagsledningen på Roslagsbanan (RB) att hon inte skulle utbilda sig till lokförare, bland annat med argumentet att det inte fanns "toaletter för kvinnor" på järnvägen.[2][3]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Neibig utexaminerades den 9 juni 1972 som lokförare, och började köra på Roslagsbanan den 10 juni 1972. Hon blev därmed Sveriges första kvinnliga lokförare och samtidigt den yngsta.[4][3]
Vakanser uppstod vid försäljningen och för tunneltågförare anordnades utbildning till lokförare, i Statens Järnvägars regi. Eftersom lokföraryrket ditintills uteslutande innehafts av män, rönte en ung kvinnlig lokförare stor uppmärksamhet i massmedia.[5] År 1972 sköttes trafiken på Järnvägs AB Roslagsbanan med fordon av varierande ålder från tiden innan sekelskiftet (1900) fram till början på sextiotalet.[6] Därför utbildades Neibig på olika typer av fordon: ellok, elmotorvagnar och dieselmotorvagnar. Hon har sammanställt fyra små häften om sin tid vid järnvägen.
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- 2011: Svensk kvinnohistoria
- 2011: Lära för livet: makten och spelet
- 2011: Säkerhetens pris!
- 2012: Blandade järnvägsminnen
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Sveriges första kvinnliga lokförare Ulla-Brita Neibig, the Queen of locomotives”. neibig.se. https://www.neibig.se/. Läst 16 oktober 2024.
- ^ ”Järnvägsminnen”. neibig.se. https://www.neibig.se/j%C3%A4rnv%C3%A4gsminnen.html. Läst 16 oktober 2024.
- ^ [a b] Sveriges järnvägsmuseum, lokförare
- ^ Göteborgs Universitetsbibliotek, Kvinnohistoriska samlingarna: Första kvinnan
- ^ ”Kvinnlig järnvägspionjär”. neibig.se. http://neibig.se/kvinnlig%20j%C3%A4rnv%C3%A4gspionj%C3%A4r.html. Läst 28 mars 2018.
- ^ Diehl, Ulf; Nilsson Lennart (1974). Svenska lok och motorvagnar 1973-01-01. Svenska järnvägsklubbens skriftserie, 0346-8658 ; 14. Stockholm: Sv. järnvägsklubben. sid. RB(SL). Libris 7745478. ISBN 91-85098-14-0