Vård av barn – Wikipedia

Vård av barn (vab, ibland vabb) är när en anhörig till ett sjukt barn är ledig för att stanna hemma med det.^[1][2] Rätten till vab utgår ifrån vilket land den anställda är socialförsäkrad i. I vissa länder finns möjlighet till ersättning eller lön under vabbtiden.

Av förkortningen vab, har det i svenskan bildats verbformen vabba. En variant är vobba, där vab kombineras med att arbeta hemifrån; ett ord som inkluderades i Språkrådets nyordslista 2011.^[3]

I Danmark finns ingen lag som reglerar vab. Däremot kan anställningsavtal ibland ge anställda rätt till att stanna hemma med sjukt barn i några dagar med bibehållen lön.^[4]

I Norge har anställda rätt till ersättning vid vård av barn. Det kallas omsorgspenger och betalas ut av arbetsgivaren.^[5]

I Sverige regleras vård av sjukt barn av lagen Lag (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m.^[6]. I arbetslivet för att ange att någons frånvaro (alternativt avstår från att söka arbete) beror på att vederbörande tar hand om minst ett insjuknat barn. Föräldraförsäkringen i Sverige ger möjlighet till tillfällig föräldrapenning vid vård av sjukt barn i hemmet.

Vanligen är villkoret att barnet är mellan 8 månader (240 dagar) och 12 år. Det finns dock tillfällen när man har rätt till ersättning även om barnet är äldre, yngre eller omfattas av LSS.^[1]

År 2018 togs det sammanlagt ut 6,9 miljoner vab-dagar i Sverige. Uttaget var ojämnt fördelat mellan män och kvinnor. 4 250 194 dagar togs ut av kvinnor, medan männen stannade hemma med sjuka barn 2 654 218 dagar.^[7]

Vid vab ansöker man om ersättning från Försäkringskassan. Skulle barnet vara så pass sjukt att vab krävs i mer än åtta dagar så måste ett läkarintyg kunna uppvisas för att ersättning ska betalas ut.^[8]