Vapensköld – Wikipedia
Vapenskölden är inom heraldiken den yta på vilken ett eller flera sköldemärken avbildas. Sköldemärket är den centrala komponenten i ett heraldiskt vapen. Vapenskölden är endast en ram. Vilken form den ska ha skiftar från framställning till framställning. Det som är viktigt är att vapenmärket, själva innehållet i skölden, är detsamma vid varje framställning.
Den ursprungliga skölden, som en släkt fört ifrån sitt första framträdande, med sitt märke kallas stamvapen.[1]
En mindre sköld placerad på en större kallas för hjärtsköld och kan innehålla ett separat sköldemärke. I de fall adelssläkters vapensköldar utformas med en hjärtsköld brukar denna i regel återge släktens stamvapen. Om tre sköldar placeras på varandra kallas den mittersta för mittsköld.[2]
Många statsvapen brukar bestå av en vapensköld eller innehålla en sådan.
- Schweiz riksvapen visar en vapensköld.
- Sveriges riksvapen är ett statsvapen med rangtecken: rangkrona, två sköldhållare som håller upp själva vapenskölden, vapenmantel och ordenskedja.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Vapen i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
- ^ Andersson, Per (1993). Heraldik : Läran om vapenmärken. Mjölby: Bokförlaget Draking. sid. 18. ISBN 91-87784-06-8