Vardon Trophy – Wikipedia

Vardon Trophy är ett pris som årligen delas ut till den golfspelare på den amerikanska PGA-touren som har lägsta genomsnittliga scoren under säsongen. Priset ges ut av PGA of America sedan 1937, med undantag för krigsåren 1942-1946, och då ursprungligen efter ett poängsystem. Poängsystemet byttes sedan ut 1947 för att därefter delas ut till den spelare som har den lägsta genomsnittliga scoren under säsongen. En ändring skedde 1988, och sedan dess går priset till den spelare som har den lägsta justerade genomsnittliga scoren över minst 60 spelade tävlingsrundor (det var minimikrav på 80 tävlingsrundor innan 1988). Trofén är namngiven efter den framstående golfspelaren Harry Vardon, som dog 1937.^[1]

PGA Touren har instiftat ett eget pris, Byron Nelson Award, som årligen delas ut till den spelare som har den lägsta justerade genomsnittliga scoren under året. Priset har delats ut sedan 1980 och spelaren måste ha spelat minst 50 tävlingsrundor för att motta priset.^[2]

Den justerade genomsnittliga scoren tar i beräkning hur svår golfbanan är, detta genom att beräkna alla spelares genomsnittliga score under en tävling och använda det som ett mått på svårighetsgrad.^[2]

Eftersom Vardon Trophy har som minimikrav på 60 spelare tävlingsrundor, och Byron Nelson Award 50 rundor, så kan priset gå till olika spelare. Detta har också hänt, bland annat 2006 då Tiger Woods vann Byron Nelson Award, men inte Vardon Trophy.^[3]

• Harry Vardon Trophy

Vardon Trophy på About.com