Vatikanstatens bibliotek – Wikipedia

Påve Sixtus IV utnämner Bartolomeo Platina till prefekt för Vatikanbiblioteket, fresk av Melozzo da Forlì (cirka 1477).

Vatikanstatens bibliotek (latin Bibliotheca Apostolica Vaticana) är kurians bibliotek, beläget i Vatikanstaten. Det grundades 1448 av påven Nicolaus V.

Den nuvarande byggnaden, Sala Sistina (uppkallad efter Sixtus V), ritades 1588 av arkitekten Domenico Fontana, och är belägen strax öster om Petersplatsen.

Vatikanstatens bibliotek hyser cirka 1,5 miljoner tryckta skrifter motsvarande 53 000 hyllmeter, varav cirka 8 500 volymer utgörs av inkunabler. Här finns även omkring 150 000 handskrifter (bland annat drottning Kristinas samling), placerat i ett bombsäkert magasin uppfört på 1970-talet. Bibliotekets konstavdelning innehåller cirka 100 000 kartor, teckningar och gravyrer.

Organisation

[redigera | redigera wikitext]

Högste chef för biblioteket, som kallas för bibliotekarie, är sedan 2012 Jean-Louis Bruguès. Antalet anställda är i maj 2007 strax under 100.

Mellan 2007 och 2010 företogs en om- och tillbyggnad av biblioteket. Det är öppet för kurian och för forskare, med 50 läsplatser på handskriftsavdelningen och 200 läsplatser i stora läsesalen. Det finns även en stor, modern tidskriftsläsesal. Allmänheten äger inte tillträde.

Det första egentliga påvliga biblioteket tillkom i Avignon1300-talet, men dessa samlingar finns idag i Nationalbiblioteket i Paris. Vatikanbiblioteket har sitt ursprung i Nikolaus V:s samlingar. 1622 donerade Maximilian I av Bayern det pfalziska biblioteket till påven, och Leo Allatius översåg överflyttningen av samlingen till Vatikanen som krävde 200 mulor; Allatius blev sedermera chef för Vatikanstatens bibliotek.

  • Föreläsning av professor Barbara Jatta, chef för bibliotekets handskrifts- och gravyravdelning, given vid Uppsala universitet 7 maj 2007.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]