Vela (satellit) – Wikipedia

Vela

Vela 5B.
Status	Deaktiverad
Typ	rekognoseringssatelliter
Organisation	USA:s flygvapen
Större entreprenör	TRW Inc.[1]
Uppdragets varaktighet	1963 – 1985
Uppskjutning
Uppskjutning	17 oktober 1963, 17 juli 1964, 20 juli 1965, 28 april 1967, 23 maj 1969, 8 april 1970
Uppskjutningsfarkost	Atlas-raket (Vela 1–6) Titan-raket (Vela 7-12)
Omloppsbana runt Jorden
Banlutning	38,7°[2]
Omloppstid	108 timmar[2]
Apoapsis	116 582 km (Vela 2)[2]
Periapsis	101 081 km (Vela 2)[2]
Egenskaper
Massa	150 kg (Vela 2)[2]
Dimensioner	1,4 m (Vela 2)[2]
Effekt	90 W (solpaneler)[2]

Vela var ett amerikanskt satellitprogram som skulle övervaka efterlevnaden av det partiella provstoppsavtalet från 1963. Satelliterna byggdes av TRW Inc. och sändes ut i rymden i en nästan cirkulär bana ovanför Van Allen-bältena från John F. Kennedy Space Center.

Det började som ett lågkostnadsprojekt som vidareutvecklades vid Los Alamos National Laboratory till projektet Vela Hotel. Satelliterna försågs med sensorer för röntgen- neutron- och gammastrålning och sändes ut parvis. De beräknades ha en livstid på sex månader men fungerade i fem år innan de deaktiverades. Satelliterna numreras ibland parvis efter uppskjutning, som till exempel Vela 1A och 1B för satellit 1 och 2.

De första satelliterna vägde 150 kilogram och sköts upp den 17 oktober 1963 med hjälp av en Atlas-raket. Ytterligare två uppskjutningar skedde år 1964 och 1965.

Velasatelliterna utvecklades successivt och försågs med fler instrument som bland annat kunde upptäcka kärnvapenprov i både yttre rymden och i atmosfären. De större satelliterna vägde cirka 260 kilogram och hade solpaneler med en effekt på 150 W. De sköts upp med hjälp av en Titan-raket och beräknades ha en livslängd på 18 månader, som senare förlängdes till tio år. De tre sista satelliterna stängdes ner år 1985.^[3] Övervakningen av provstoppsavtalet har övertagits av andra satelliter.