Victor Hartman – Wikipedia

Ej att förväxla med Viktor von Haartman.
Victor Hartman
Victor Hartman
Victor Hartman
FöddVictor Laurentius Hartman
30 december 1839
Stockholm
Död15 juni 1898 (58 år)
Stockholm
MakaEllen Hedlund
(1881–1891; skilda)
SläktingarVictor Sjöström (systerson)
Victor Hartman som Don Cesar de Bazano.

Victor Laurentius Hartman, född 30 december 1839 i Stockholm, död 15 juni 1898 i Stockholm, var en svensk skådespelare. Han var mellan 1881 och 1891 gift med skådespelaren Ellen Hedlund,[1][2] och var morbror till regissören Victor Sjöström.[3]

Hartman var 1852–1854 elev vid Kungliga teaterns balett, 1854–1856 vid Mindre teatern och 1856–1861 vid Kungliga teaterns dramatiska scen, där han hade Johan Jolin och Carl Gustaf Sundberg till lärare.[1][2] 1861 blev han anställd vid Kungliga teatern, och 1866 utnämndes han till premiäraktör.[2] Han var länge en av Dramatens mest använda skådespelare, och sägs ha haft sin största styrka i framställningen av glada, litet lättsinniga ungdomar med hjärtat på rätta stället,[4] men var även framstående i mer allvarliga karaktärsroller.[2]

Bland Hartmans första roller som väckte uppmärksamhet var trashanken Paddy i Richard Sheridan och Madinier i Fruarna Montambèche. Hans verkliga glansdagar inföll på 1870- och första halvan av 1880-talet, och hans första stora framgång var rollen som Carlo van der Not i Victorien Sardous Allt för fosterlandet.[1] Han spelade även roller som Henri i De onyttiga, titelrollerna i Don Cesar de Bazano, Volontären, Ferréol, Ambrosius, Gerald i Rolands dotter, de Nanjac i Falska juveler, Derblay i Herr Derblays giftermål, George i Hedern och penningen och Achille i Christiane.[2]

I slutet av mars 1885 drabbades Hartman av en stroke[5], som höll honom borta från teatern till oktober samma år. Efter denna sjukdom blev hans hälsa aldrig fullkomligt återställd, och han kunde hädanefter endast uppträda i mindre roller. Hans sista roll blev Marskalk Junot i Madame Sans-Gêne.[1]

Hartman tilldelades 1882 medaljen Litteris et Artibus. Han avled den 15 juni 1898, efter att några dagar dessförinnan drabbats av en hjärnblödning.[1]

Roller (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1863 Gustav Adolf, Sveriges kronprins Siri Brahe och Johan Gyllenstierna
Gustav III
Kungliga Dramatiska Teatern[6]
Raoul Dufouré Så kallade Hedersmän
Théodore Barrière och Ernest Capendu
Kungliga Dramatiska Teatern[7]
Ludvig Rosa och Rosita
Clara Andersen
Kungliga Dramatiska Teatern[7]
Ottavio, Argantes son Scapins skälmstycken
Molière
Kungliga Dramatiska Teatern
1868 Karl Bernhard Klinckowström Lejonet vaknar
Frans Hedberg
Kungliga Dramatiska Teatern[8]
1871 Beppo, tjänare Carinas ljus
Edvard Bäckström
Kungliga Dramatiska Teatern[9]
1875 George Hedern och penningen
François Pousard
Kungliga Dramatiska Teatern[10]
1876 Vicomte Adhemar de Valtravers Lejon och rävar
Émile Augier
Kungliga Dramatiska Teatern[11]
Löjtnant Fredrik Riddersporre Också en förlovning
Johan Grönstedt
Kungliga Dramatiska Teatern[12]
Greve Gontran de Ventrey För välgörande ändamål
Eugène Verconsin
Kungliga Dramatiska Teatern[13]
Hector Klädeshandlaren och hans måg
Émile Augier och Jules Sandeau
Kungliga Dramatiska Teatern[14]
Gerald Rolands dotter
Henri de Bornier
Kungliga Dramatiska Teatern[15]
Octavio Murelli Svart i röd
Oscar Wijkander
Kungliga Dramatiska Teatern[16]
1889 En för bägge och bägge för en
Emma Gad
Dramatiska Teatern[17]
1890 Peter Ivanovitsch Dobtschinski Revisorn (Ревизо́р, Revizór)
Nikolaj Gogol
Dramatiska Teatern[18]
1892 Klas af Leijonstam, friherre Kära släkten (Den kjære Familie)
Gustav Esmann
Dramatiska Teatern[19]

Regi (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
År Produktion Upphovsmän Teater
1885 Ambrosius
Chr. K.F. Molbech Kungliga Dramatiska Teatern[20]
  1. ^ [a b c d e] Svanberg, Johannes (1917-1918). Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910: personalhistoriska anteckningar (band 1). Stockholm: Nordisk familjebok. sid. 170. Libris 10636821. http://www.stockholmskallan.se/index.php?sokning=2&action=visaPost&text=true&start=1640&mediaId=11974. Läst 18 mars 2011 
  2. ^ [a b c d e] Hartman, Viktor i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
  3. ^ Victor SjöströmSvensk Filmdatabas
  4. ^ Hartman, Viktor i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)
  5. ^ Varia - illustrerad månadsskrift 1898, s. 457.
  6. ^ ”Teaterannons”. Aftonbladet: s. 1. 12 september 1963. https://tidningar.kb.se/4112678/1863-09-12/edition/0/part/1/page/1. Läst 30 november 2021. 
  7. ^ [a b] ”Teaterannons”. Aftonbladet: s. 1. 19 september 1863. https://tidningar.kb.se/4112678/1863-09-19/edition/0/part/1/page/1. Läst 1 december 2021. 
  8. ^ ”Teaterannons”. Aftonbladet: s. 1. 30 november 1868. http://tidningar.kb.se/4112678/1868-11-30/edition/0/part/1/page/1. Läst 1 september 2016. 
  9. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 24 april 1871. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1871-04-24/1928/3. Läst 6 augusti 2015. 
  10. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 6 november 1875. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1875-11-06/3306/3. Läst 31 juli 2015. 
  11. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 13 januari 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-01-13/3361/3. Läst 9 augusti 2015. 
  12. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 16 februari 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-02-16/3390/3. Läst 10 augusti 2015. 
  13. ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 14 mars 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-03-14/3413/2. Läst 11 augusti 2015. 
  14. ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 20 mars 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-03-20/3418/2. Läst 15 augusti 2015. 
  15. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 31 maj 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-05-31/3476/3. Läst 14 augusti 2015. 
  16. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 8 november 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-11-08/3612/3. Läst 17 augusti 2015. 
  17. ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 13 december 1889. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1889-12-13/7594/2. Läst 29 juli 2015. 
  18. ^ ”Teater och Musik: K. Dramatiska teatern”. Dagens Nyheter: s. 2. 24 april 1890. https://arkivet.dn.se/tidning/1890-04-24/7700/2. Läst 18 maj 2024. 
  19. ^ ”Dramatiska Teatern”. Socialdemokraten: s. 3. 16 september 1892. https://tidningar.kb.se/08chnp69xj5lv6k7/part/1/page/3. Läst 18 maj 2024. 
  20. ^ ”Teater och musik: Dramatiska teatern. Ambrosius”. Stockholms Dagblad: s. 2. 26 oktober 1885. https://tidningar.kb.se/r93jdpf31g2xqmc/part/1/page/5. 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]