Wolf–Rayet-stjärna – Wikipedia

Wolf–Rayet-stjärna
Wolf–Rayet-stjärnan WR 124 i stjärnbilden Pilen inuti sitt utkastade moln av gas, nebulosan M1-67.
  • Huvudtyp: Eruptiv variabel
  • Förkortning: WR
  • Exempel: Gamma Velorum och Theta Muscae
  • Karaktäristika: Döende stjärnor med mycket hög yttemperatur och vars spektrum uppvisar mycket breda och kraftiga emissionslinjer[1]. De uppvisar små variationer i ljusstyrka, på högst 0,1 magnituder.[2]
  • Undergrupper: WN-stjärnor, WC-stjärnor och WO-stjärnor
  • Antal: Ca 1000 WR-stjärnor i Vintergatan
WR 136 tillhör gruppen WN-stjärnor. Den har skapat nebulosan NGC 6888.

Wolf–Rayet-stjärna är en stjärna med hög yttemperatur och vars spektrum uppvisar mycket breda och kraftiga emissionslinjer.[1] Stjärntypen har fått sitt namn efter de båda franska astronomerna Charles Wolf (1827–1918) och Georges Rayet (1839–1906), som upptäckte de första stjärnorna av denna kategori 1867. Den ljusstarkaste WR-variabeln är Gamma Velorum i stjärnbilden Seglet med en visuell magnitud av +1,83.[3]

Wolf-Rayet-stjärnor uppvisar små variationer i ljusstyrka på upp till 0,1 magnitud i amplitud.[2]

Historik

[redigera | redigera wikitext]

Det var vid Paris-observatoriet som Wolf och Rayet upptäckte de första WR-stjärnorna.[4] Det var tre stjärnor i stjärnbilden Svanen, HD 191765, HD 192103 och HD 192641, som nu har namnen WR 134, WR135 och WR137.[5]

Beskrivning

[redigera | redigera wikitext]

Ursprunget är en döende stjärna som under jättestadiet har en massa som överstiger 30 solmassor och därför fusionerar helium i sådana mängder att ytan upphettas till mellan 30 000 och 200 000 K. Den höga temperaturen gör att stjärnan blåser iväg sitt yttre vätelager och på så sätt blottar sin heta kärna, en kärna som i sin tur kastar ut laddade partiklar med mycket hög hastighet. RW-stjärnor har kort livstid, bara cirka 5 miljoner år. De slutar som supernovor. Man beräknar att det finns cirka 1 000 WR-stjärnor i Vintergatan.[6]

En Wolf-Rayet-stjärna finns exempelvis i centrum av Crescentnebulosan, som ligger i stjärnbilden Svanen på ett avstånd av 4 700 ljusår. Stjärnan, som blev en Wolf-Rayet för 250 000 år sedan, har en yttemperatur på 25 000 kelvin. Supernovan SN 2008D orsakades av en WR-stjärna.

Wolf–Rayet-stjärnorna indelas i två huvudgrupper. WN-stjärnor uppvisar företrädesvis linjer från joniserat kväve och WC-stjärnor uppvisar linjer av joniserat kol och syre. Dessutom finns Wolf-Rayet-stjärnor som uppvisar extremt kraftiga syrelinjer. Dessa förs ibland till en tredje grupp, WO-stjärnor.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Wolf-Rayet star, 5 september 2015.
  • Astronomy, september 2003

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Ingemar Lundström. ”wolf-rayet-stjärna”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/wolf-rayet-stj%C3%A4rna. Läst 5 september 2015. 
  2. ^ [a b] Otero, S. A.; Watson, C.; Wils, P.. ”Variable Star Type Designations in the VSX” (på engelska). AAVSOs hemsida. American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=about.vartypes. Läst 11 mars 2020. 
  3. ^ ”Basic data: gam02 Vel – Wolf-Rayet Star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=HD+68273. Läst 28 januari 2017. 
  4. ^ P. Murdin (2001) (på engelska). The Encyclopedia of Astronomy and Astrophysics, kapitlet Wolf, Charles J E (1827-1918). sid. 4101. doi:10.1888/0333750888/4101. ISBN 0333750888. Bibcode: 2000eaa..bookE4101 
  5. ^ W. Huggins, Mrs. Huggins (1890). ”On Wolf and Rayet's Bright-Line Stars in Cygnus” (på engelska). Proceedings of the Royal Society of London 49 (33): sid. 296–301. doi:10.1098/rspl.1890.0063. 
  6. ^ Bryant, Greg (2023). ”The Allure of Wolf-Rayet Stars”. Sky & Telescope Vol. 145 (2023:February): sid. 12-17. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Wolf–Rayet-stjärna&oldid=51896279”