Wollastonit – Wikipedia

Wollastonit
Wollastonit
Kategori	Silikatmineral
Dana klassificering	65.2.1.1c
Strunz klassificering	9.DG.05
Kemisk formel	Ca3[Si3O9]
Färg	Vit, färglös eller grå
Förekomstsätt	Sällsynt som platta kristaller – vanligen massiva i lameller, strålar, kompakta och fibrösa aggregat
Kristallstruktur	Triklina, (monoklina polytyper finns också)
Tvillingbildning	Vanligt förekommande
Spaltning	Perfekt i två riktningar nära 90°
Brott	Splittrat till ojämnt
Hårdhet (Mohs)	4½–5
Glans	Glasglans eller matt till pärlemor på spaltytor
Ljusbrytning	nα=1,616–1,640 nβ=1,628–1,650 nγ=1,631–1,653
Dubbelbrytning	=0,015 max
Optisk karaktär	Tvåaxligt negativ
Transparens	Transparent till genomskinlig
Streckfärg	Vit
Specifik vikt	2,86–3,09
Smältpunkt	1 540 °C
Löslighet	Olöslig
Referenser	[1]

Wollastonit är ett kalciumsilikatmineral (Ca₃[Si₃O₉]) och ett inosilikat inom pyroxengruppen som kan innehålla små mängder av järn, magnesium och mangan substituerande för kalcium. Den är oftast vit. Den bildas när oren kalksten eller en dolomitbergart utsätts för hög temperatur och högt tryck, ibland i närvaro av kiseldioxidbärande fluider. Wollastonit kan ingå i skarn eller kontaktmetamorfa bergarter. Associerade mineral inkluderar granater, vesuvianit, diopsid, tremolit, epidot, plagioklas, pyroxen och kalcit. Wollastonit är uppkallad efter den engelska kemisten och mineralogen William Hyde Wollaston (1766-1828). Parawollastonit och Pseudowollastonit är två monoklina polytyper.

Wollastonit förekommer som bladade kristallmassor eller nålformade kristaller. Wollasonit har vanligtvis en vit färg, men är ibland krämfärgad, grå eller mycket ljust grön. Streckfärgen hos wollastonit är vit, dess Mohshårdhet är 4,5-5 och densitet är 2,87-3,09. Den har mer än ett spaltplan med en perfekt spaltning på {100}, bra spaltning på {001} och {102} och en ofullkomlig spaltning på {101}. Det är vanligt att wollastonit har en tvillingaxel [010], ett kompositionsplan (100). Glansen är vanligen glasglans till pärlemor. Smältpunkten för wollastonit är ca 1 540 ˚C.

De största förekomsterna finns i Kina, Indien, USA, Mexiko och Finland. I Sverige har wollastonit påträffats i Ädelfors och Alnön. Andra svenska förekomster är Banmossen Uppland, Gåsgruvan och Ängruvorna i Värmland samt Tennbergets och Hönsarvsbergets kalkbrott i Dalarna.^[2]

Wollastonit har industriell betydelse över hela världen. Den används i många branscher, främst av kakelfabriker som har införlivat den i tillverkningen av keramik för att förbättra många aspekter, och detta på grund av dess flussmedelsegenskaper, frihet från flyktiga beståndsdelar, vithet och nålartade partikelform.

I metallurgiska tillämpningar tjänar wollastonit som flussmedel vid svetsning, är en källa för kalciumoxid, modifierar slaggegenskapen och skyddar ytan av smält metall under kontinuerlig gjutning av stål.

Som tillsats i färg, förbättrar den hållbarheten på färgfilmen, fungerar som en pH- buffert, förbättrar dess motståndskraft mot väderpåverkan, reducerar glans, minskar pigmentförbrukning, och fungerar som ett suspensionsmedel.

I plaster förbättrar wollastonit drag- och böjhållfasthet, minskar plastförbrukningen och förbättrar termisk- och dimensionsstabilitet vid förhöjda temperaturer.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

• Bra Böckers lexikon, 1981.

• http://www.ima-na.org/?page=what_is_wollastonite
• https://pubs.usgs.gov/fs/fs-0002-01/fs-0002-01textonly.pdf