McDonnell Douglas Harrier II – Wikipedia

Harrier II
WH01 - AV-8B+ Atsugi route 4 depature(2nd Sortie 1). (8153638211) (cropped).jpg
AV-8B+
Beskrivning
TypMarint V/STOL-attackflygplan
Besättning1
Första flygning9 november 1978
I aktiv tjänst1985 –
VersionerSe varianter
UrsprungUSA USA
Storbritannien Storbritannien
TillverkareMcDonnell Douglas
Boeing
British Aerospace
BAE Systems
Antal tillverkade340+ (1981-2003)[1]
Utvecklad frånHawker Siddeley Harrier
Data
Längd14,12 meter
Spännvidd9,25 meter
Höjd3,55 meter
Vingyta22,6 m²
Tomvikt5 700 kg
Max. startvikt14 000 kg (rullande)
8 600 kg (vertikal)
Motor(er)Rolls-Royce Pegasus 11
Dragkraft70 kN (Mk 105)
97 kN (Mk 106)
106 kN (Mk 107)
Prestanda
Max. hastighet1 070 km/h
Räckvidd med
max. bränsle
556 km
Transporträckvidd3 300 km
Max. flyghöjd15 000 meter
Stigförmåga74,8 m/s
Vingbelastning460,4 kg/m²
Beväpning & bestyckning
Upphängnings-
punkter
6 (USA) eller 8 (England) vingbalkar samt en centerbalk
Fast beväpning1 × General Dynamics 25mm GAU-12 gatlingkanon (USA)
2 × 30 mm ADEN automatkanoner (England)
BomberSprängbomber
multipelbomber
Paveway-bomber
napalmbomber
RobotarAIM-9 Sidewinder
AIM-132 ASRAAM
AIM-120 AMRAAM
AGM-65 Maverick
Brimstone
AGM-84 Harpoon
AGM-88 HARM
RaketerLAU-10 (4 × 127 mm Zuni-raketer)
SNEB (18 × 68 mm raketer)
ÖvrigtFälltankar
Spaningskapsel
Elektronik
RadarRaytheon AN/APG-65 (AV-8B+)
Blue Vixen (FA2)
Ritning

McDonnell Douglas AV-8B Harrier II.

AV-8B Harrier II är ett amerikansk-brittiskt marint attackflygplan med vertikal start- och landningsförmåga (V/STOL), framtagen av flygplanstillverkarna McDonnell Douglas i USA (idag Boeing) och British Aerospace i Storbritannien (idag BAE Systems). Planet är en vidareutveckling från det äldre stridsflygplanet Hawker Siddeley Harrier, men är till stor del ett helt nyutvecklat flygplan, trots att det bär samma namn.

Advanced Harrier

[redigera | redigera wikitext]

År 1973 började ett brittiskt-amerikanskt utvecklingsteam undersöka möjligheten att konstruera en ersättare till de äldre Harrier-flygplanen och A-4 Skyhawk baserat på den större motorn Rolls-Royce Pegasus 15. Projektet fick namnet AV-16 Advanced Harrier. År 1975 drog sig Storbritannien ur projektet vilket gjorde att även USA blev tvungna att lägga ner projektet av ekonomiska skäl.

Behovet av en ersättare kvarstod och 1976 började McDonnell Douglas om på nytt med ett mindre ambitiöst projekt att uppgradera marinkårens befintliga Harriers. Många erfarenheter från AV-16 projektet togs till vara och 1978 flög två gamla Harriers ombyggda till prototyperna YAV-8B.

Provflygningarna blev lyckade och 1979 fick man kontrakt på att ersätta marinkårens befintliga Harriers. År 1980 gick brittiska BAE Systems in i projektet och började producera Harrier II för brittiska flygvapnet. Det nya flygplanet fick beteckningen AV-8B i USA och Harrier GR.5 i Storbritannien.

Vidare utveckling

[redigera | redigera wikitext]

Från början var Harrier II ett dagflygplan med begränsad förmåga att verka på natten och i dåligt väder. Därför började en ny variant utvecklas 1989 med värmekamera (FLIR) och starkare motor. Dessa fick beteckningen AV-8B(NA) i USA och Harrier GR.7 i Storbritannien.

Länge var brittiska flottans Harrier FRS.1 baserad på den ursprungliga Harriern de enda Harriers som hade radar. Denna Blue Fox-radar hade ganska begränsad räckvidd och själva flygplanen (jämnåriga med RAF:s Harrier GR.3) var också i behov av att ersättas. Därför utvecklade BAE en marin version av Harrier II som fick beteckningen Harrier FA.2. Den togs i tjänst 1993 och hade en betydligt mer avancerad radar som gick under namnet Blue Vixen.

Fördelarna med radar blev snart uppenbara även för amerikanska marinkåren som bytte ut bombsiktet AN/ASB-19 mot radarn AN/APG-65. Efter den ändringen fick flygplanen beteckningen AV-8B+.

  • YAV-8B – två prototyper ombyggda från AV-8A.
  • AV-8B – dagversion med bombsikte AN/ASB-19, men utan värmekameran FLIR.
  • AV-8B(NA) – nattversion med AN/ASB-19 med FLIR monterad ovanför.
  • AV-8B+ – allvädersversion med radarn AN/APG-65.
  • TAV-8B – tvåsitsig version för flygutbildning.
  • Harrier GR.5 – RAF:s första Harrier II. De skiljer sig från AV-8B genom ytterligare två vapenbalkar, annan avionik och motmedel.
  • Harrier GR.7 – RAF:s motsvarighet till AV-8B(NA) med FLIR monterad ovanför nosen.
  • Harrier GR.9 – GR.7 uppgaderad med nytt navigationssystem, ny elektronik, starkare motor och nya vapenalternativ.
  • Sea Harrier FA.2 – marin version av Harrier II med Blue Vixen-radar och möjlighet att bära AIM-120 AMRAAM. Togs ur bruk 2006.[2]
 Royal Navy
Harrier FA.2 (1988-2006). Harrier GR.7 (2007-2010).
 Storbritanniens flygvapen
Harrier GR.5, GR.7 och GR.9 (1983-2010).[3] År 2011 såldes 72 stycken GR.9 till USA:s marinkår.[4][5]
 Italiens flotta
15 stycken AV-8B ombord på Giuseppe Garibaldi, år 2021.
 Spaniens flotta
12 stycken AV-8B+ ombord på Príncipe de Asturias. Planerar livstidsförlängning till 2030.
USA:s marinkår
AV-8B, AV-8B(NA) och AV-8B+ från 1985. 124 stycken AV-8B+ i tjänst troligen till 2029.[6]

Översättningar

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, McDonnell Douglas AV-8B Harrier II, 6 november 2010.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, BAE Harrier II, 6 november 2010.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, British Aerospace Sea Harrier, 6 november 2010.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]