Allanit – Wikipedia
Allanit | |
Allanit från Queensland, Australien. | |
Kategori | Silikatmineral |
---|---|
Kemisk formel | (Ce,Ca,Y,La)2(Al,Fe+3)3(SiO4)3(OH) |
Förekomstsätt | Tavel- till nålformiga kristaller, granulärt, massivt |
Kristallstruktur | Monoklina |
Tvillingbildning | Polysyntetisk, vanlig på {100} |
Spaltning | Inperfekt till dålig |
Brott | Mussligt till ojämnt |
Hållbarhet | Sprött |
Hårdhet (Mohs) | 5½–6 |
Glans | Glasglans, hartsartad till halvmetallisk |
Ljusbrytning | nα=1,690-1,791 (allanit-(Ce) nβ=1,700-1,815 nγ=1,706-1,828[1] |
Dubbelbrytning | δ=0,018–0,031 |
Dispersion | r > v, stark |
Pleokroism | X = blekt olivgrön, rödbrun Y = mörkbrun, brun gul Z = mörkt rödbrun, grön, brun |
Transparens | Translucent till opak |
Streckfärg | Grå |
Specifik vikt | 3,5–4,2 |
Radioaktivitet | Kan vara radioaktiv |
Allanit, tidigare ortit, är numera ett samlingsnamn för olika mineral i allanit-undergruppen med den idealiserande formeln (Ca,REE)Al2Fe2+[Si2O7][SiO4]O(OH)[2] där REE står för en dominerande sällsynt jordartsmetall; cerium Ce, lantan La, neodym Nd eller yttrium Y. Även andra sällsynta jordartsmetaller kan ingå i lägre halt. Allanitgruppen ingår i epidotsupergruppen. En stor mängd andra grundämnen såsom torium, uran, zirkonium, fosfor, barium och krom också förekomma. Det är omdiskuterat vad som i litteraturen egentligen menas med allanit.[3]
Mineralet upptäcktes år 1810 och är uppkallat efter den skotske mineralogen Thomas Allan.
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Det Internationella Mineralologiska Sällskapet särskiljer fyra varianter som domineras av respektive jordartsmetall nämligen allanit-(Ce), allanit-(La), allanit-(Nd) och allanit-(Y).
Mineralen bildar svarta, bruna eller gula kristaller som kan ha tavel- eller nålform.
Förekomsten av radioaktiva element i mineralen har i vissa fall påverkat deras struktur och därmed egenskaper såsom densitet och ljusbrytning. Allanit kan vara pyrognomiskt, vilket innebär att det blir glödande vid en relativt låg temperatur av ca 95 °C.
Förekomst
[redigera | redigera wikitext]Allanit förekommer främst i amorfa lerrika sediment och i magmatiska bergarter.
Allanit förekommer också i små mängder i granit-pegmatitgångar och har hittats vid Bastnäs i Västmanland, Åskagens kvartsbrott i Värmland och Finnbo vid Falun där man funnit kristaller av över 0,3 m längd, samt Ytterby i Stockholms skärgård.
Kända förekomster finns på Island och Grönland och vid Arendal i Norge har man funnit massiva stycken.
Användning
[redigera | redigera wikitext]Innehållet av sällsynta jordartsmetaller i allanit är upp till 20 % varför allanit är en värdefull källa för utvinning av dessa.
Källor
[redigera | redigera wikitext]Meyers varulexikon, Forum, 1952
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Allanite, 27 februari 2012.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ https://rruff.info/doclib/hom/allanitece.pdf
- ^ Malcolm E. Back, Fleischer's glossary of mineral species 2018, sid 323-324
- ^ https://www.researchgate.net/publication/228708243_The_mess_that_is_Allanite